Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frånvaron av spöken

Annons
Statsvetarprofessorn Sören Holmberg förklarar socialdemokratins ras i opinionen med att rörelsen inte längre har ett högerspöke att slåss mot. Andra orsaker till maktpartiets kräftgång i olika opinionsundersökningar sägs vara diverse skandaler inom arbetarrörelsen eller att Göran Persson upprepade gånger gjort sig skyldig till så kallade pampfasoner.
Alla olika enkäter är dock just enkäter. I riksdagen är läget exakt detsamma i dag som efter valet 2002. Nyligen kom för den delen en undersökning som visade ökat förtroende för regeringen gången innan gällde ett motsatt budskap. Därför aktar vi oss noga för tvärsäkra analyser av den RUAB-undersökning som visar att moderaterna skulle bli större än socialdemokraterna om det vore val i dag, samt att den borgerliga oppositionen skulle få egen majoritet med drygt 52 procent.
Om den borgerliga alliansen skall vinna makten 2006 krävs mer än att s är i blåsväder (av egen kraft). Alliansen måste också profilera sig bättre och övertyga en majoritet av väljarna att den är ett tydligt och regeringsdugligt alternativ. Detta är inte helt enkelt med en motståndare som de svenska socialdemokraterna. I en internationell och nordisk jämförelse har s varit extremt framgångsrika (ur ett parlamentariskt perspektiv). Trots att partiet bara innehaft egen majoritet i riksdagen vid några val under efterkrigstiden har man haft Rosenbad i det närmaste som permanent hemadress.
En förklaring är strategin där strävan efter makt satts i första rummet: först partiet och rörelsen, sedan landet och i sista hand ideologin. När opinionsvindarna svängt har s gått från vänster till höger. När det gäller politisk sidoförflyttning är den moderata marschen in mot mitten en västanfläkt jämför med socialdemokratins politiska krumsprång. I snart sagt alla sammanhang har s lagat efter läge och det har betalat sig mycket bra.
Allting har dock en ände och summan av det vi nu ser är möjligen början till slutet för SAP:s storhetstid. Kanske kan man lägga partiets laster: dominansen hos partiledaren, inåt och utåt, de många affärerna, oförmågan att komma tillrätta med hög arbetslöshet och bekämpa höga sjukskrivningstal (samt det faktum att makt korrumperar), med professor Holmbergs analys om avsaknaden av högerspöken. Detta i kombination med en borgerlig allians som på allvar får fart på opinionsbildningen med fler, bättre motiverade och stabilare förslag, bäddar för ett maktskifte om knappt ett och ett halvt år.

\"Summan av det vi nu ser är möjligen början till slutet för SAP:s storhetstid

Mer läsning

Annons