Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frihet utan innehåll

Annons
I Sverige har offentligt anställda som stöter på maktmissbruk rätt att meddela sig med till exempel en tidningsredaktion. Myndigheten får inte efterforska vem som "tjallat" och heller inte vidta några repressalier. På motsvarande sätt är det förbjudet för den som jobbar på redaktionen att avslöja vem som är källan om källan vill vara anonym. Då och då bryts reglerna och några enstaka gånger per år griper justitiekanslern (JK) som ska övervaka tryck- och yttrandefriheten in. I mitten av april i år skedde det unikt nog två dagar i rad.
Den 13 april meddelade JK att förundersökning ska inledas mot tidningen Slitz. I ett nummer har två personer berättat "anekdoter" om vad de stött på när de tagit hand om avlidna personer. Trots att de var lovade anonymitet publicerades deras namn i tidningen. Det ledde till att en av dem tillfälligt stängdes av från sitt arbete. Det fanns skäl att anta att tidningen brutit mot sin tystnadsplikt menade JK och inledde en förundersökning. Svenska medier och journalister är som regel aktsamma och rädda om sina källor. Men även om antalet fall som kommer i dagern är få får de förödande konsekvenser för mediernas trovärdighet och tillit. Vem vill avslöja maktmissbruk om man inte kan lita på att få vara anonym?

Den 14 april tog JK beslut om att väcka åtal mot en chef inom Ulricehamns kommun. Det blir nu tingsrätten i Borås som får pröva om chefen brutit mot repressalieförbudet mot en anställd inom äldrevården som uttalat sig i Västnytt. Kvinnan som kritiserade äldrevården fick först en skriftlig varning som senare mildrades till en erinran.

Fallen när det gäller brott mot efterforskning av källor och förbudet för åtgärder mot den som meddelat sig med medierna är betydligt fler än medier som avslöjar sina källor. Och även om fallet i Ulricehamn inte är klockrent eftersom kommunen hävdat att varningen berodde på att den anställde dragit in de äldre i sin protest är det bra att JK driver det liksom fallet Slitz. Det behövs starka markering och kännbara straff för att skydda meddelarfriheten. I annat fall kommer tystnaden inom den offentliga verksamheten att tillta och därmed kan korruption, övergrepp och missgrepp fortgå och i det fördolda.

Men hotet mot meddelarfriheten kommer inte bara från redaktioner som begår fel eller myndigheter som försöker täta läckor. Varje år lämnas det in flera riksdagsmotioner om att begränsa meddelarfriheten. Ett exempel är socialdemokraterna Susanne Eberstein och Göran Norlander som vill beröva bland annat poliser deras meddelarfrihet. Dessa framstötar mot meddelarfriheten i kombination med att mediernas eller myndigheternas övergrepp och brott och den likriktning av lagarna som pågår inom EU är illavarslande. Risken är att meddelarfriheten som stått som en garant för effektivitet och rättssäkerhet till sist mist sitt innehåll.

Mer läsning

Annons