Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gabriel Ehrling: För att bekämpa antisemitismen måste vi förstå den – och judehatet har flera ansikten

Artikel 2 av 4
Antisemitism och nazism (2018)
Visa alla artiklar

Annons
Gabriel Ehrling är politisk redaktör (vik.) på oberoende liberala Dalarnas Tidningar.

Under Almedalsveckan hade jag förtroendet att leda ett sorgligt angeläget samtal i domkyrkan i Visby. Rubriken var "den nya och gamla antisemitismen". Arrangerade gjorde Svenska kyrkan och Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, som samlar kunskap kring våldsutövande ideologier och rasistiska rörelser.

Svenska kyrkan menar sig ha ett särskilt ansvar att motverka antisemitism. Dels då kristendomen haft starka drag av så kallad "ersättningsteologi", alltså tanken om att judendomen är obsolet och i behov av att ersättas. Dels då Martin Luther inte sällan var antijudisk i sitt budskap.

Så klart handlar det också om att hat mot en religion i förlängningen också drabbar andra. Att intolerans mot religion begränsar alla människors frihet.

Medverkade gjorde Aron Verständig, ordförande för Judiska centralrådet och Judiska församlingen i Stockholm, Ingrid Lomfors, överintendent för Forum för levande historia, Christer Mattson, föreståndare för Segerstedtinstitutet och Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan.

Bara det faktum att vi behöver tala om antisemitism menar jag är en sorg. Att människor som i sin ungdom kom levande ur mänsklighetens värsta grymhet – Förintelsen – tvingas se rader av nazister i Sverige.

Stundtals känner jag viss uppgivenhet. Hur kan det komma sig att vi inte lärt mer av historien?

Den helt öppna antisemitismen hos nazistiska NMR får dock inte skymma det faktum att judehat finns hos fler extrema grupperingar. De blir inte mindre farliga för att en grupp är så vulgär i sin uttryck – med fanor, runor och militär disciplin – att de dominerar bilden och diskussionen.

Även om uttrycken är besläktade (och man därför så klart kan diskutera vad som är en korrekt uppdelning) så är antisemitismen, som anslogs redan i rubriken till förra veckans seminarium, både "gammal" och "ny". Och det är viktigt att se judehatets olika ansikten.

Generellt brukar den "gamla" åsyfta den antisemitism som tar vid där Adolf Hitler slutade. Den "nya" har i stället sitt ursprung i konflikter i Mellanöstern och har i stor utsträckning kommit till Sverige med invandringen.

När jag bad Judiska församlingens ordförande Aron Verständig beskriva antisemitismen i Sverige 2018 talade han om tre grupper: nazistiska NMR, våldsbejakande islamister och vänsterextrema grupper som låter sitt förakt för den israeliska staten slå över i hot och hat mot judar i Sverige.

Tyvärr är både den "nya" och den "gamla" antisemitismen högst levande. Enligt färska siffror från Säpo, presenterade så sent som förra veckan, finns uppskattningsvis 3000 våldsbejakande extremister i Sverige. Av dem är drygt 2000 islamister och ungefär 1000 hemmahörande i vitmaktmiljön och autonoma miljöer. De senaste fem åren har mellan 182 och 277 hatbrottsanmälningar med antisemitiska motiv skett årligen.

Verständig pekade också på den tydliga kopplingen mellan situationen för judar i Sverige och konflikten i Mellanöstern.

När USA:s president Donald Trump i december erkände Jerusalem som Israels huvudstad och meddelade att den amerikanska ambassad ska flyttas dit genomfördes en hatdemonstration i Malmö där 200 personer skanderade:

"Vi har utlyst intifada från Malmö. Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna".

I Göteborg kastades brandbomber mot synagogan där ett 20-tal ungdomar samlats till fest. Lyckligtvis klarade de sig utan skador.

Verständig beskrev med sorg hur det nu är slut med judisk verksamhet norr om Uppsala. Detta efter att den judiska föreningen i Umeå lades ner i juni efter nazistiska hot.

Även om det ytterst handlar om medmänsklighet och solidaritet – och hatbrott drabbar fler grupper än judar – så var vi vid seminariet överens om vikten av att studera och diskutera antisemitism som en avgränsad företeelse.

Detta inte minst utifrån det som konstaterades av Segerstedtinstitutets Christer Mattson: Att hatet mot judar är den förenande kraften i flertalet av de extremistgrupper som i dag hotar öppenheten och demokratin.

Förstår vi inte antisemitismen så förstår vi heller inte hotet. Förstår vi inte hotet kan vi heller inte effektivt förebygga det.

LÄS ÄVEN:

Gabriel Ehrling: Se det nazistiska hotet, men känn också styrkan i samlingen kring demokratin

Fler ledare och krönikor av Gabriel Ehrling

Alla artiklar i
Antisemitism och nazism (2018)
Annons