Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

God satir

Annons
Satir är någonting svårt för den som skapar satiren och för den som drabbas. Med humorns hjälp ska satirikerna blottlägga och synliggöra. Ruska om och irritera. Gissla. Men det är lätt att poängen glider satirikern ur händerna. I bästa fall blir det bara blir roligt, i värsta fall pinsamt och plumpt. Satir ska vara extrem men ändå kunna tas för allvar. Det kännetecknade Jonathan Swifts klassiker \"Ett anspråkslöst förslag\" från 1729 där han gisslade Englands behandling av det fattiga Irland. Swift blev tagen på allvar av många när han föreslog att barn till fattiga föräldrar skulle behandlas som gödkalvar. Vid ett års ålder skulle barnen halstras, rökas eller kokas för att föda andra.

Sverige har haft och har flera skarpa satiriker. Oscar Andersson var en och Lars Hillersberg som nyligen vandrade vidare en annan. Bägge lyfte på mossbelupna stenar och gisslade kommunister och sionister, folkpartister och artister, ledarskribenter och presidenter ... Inget var heligt. Skenheligheten avskydde de mest av allt.

Titta på Hans Lindströms teckningar här intill. I en tar han upp frågan om det hart omöjliga att kritisera staten Israel. Den som hyser invändningar eller avsky för den religiösa statsbildningens behandling av palestinierna stämplas ofta som \"antisemit\". Bilden rev upp känslorna så det stod härliga till. Den andra teckningen handlar om hedersmord. Teckningen är ett \"solklart fall av rasism och hets mot folkgrupp\" hette det i en anmälan till justitiekanslern (JK). Teckningen av tre muslimska män, varav en med pistoler innanför byxlinningen, var hets mot folkgrupp menade anmälaren.

\"Teckningen utgör med sin satiriska framtoning otvetydigt ett inslag i debatten om våldsinslag i vissa främmande kulturer och om integrationsfrågor.\" \"Den faller klart inom gränserna för vad som är godtagbart och publiceringen är alltså inte brottslig,\" skrev JK i sitt beslut. Tryckfrihetsförordningen som styr JK är mycket tillåtande. Demokratin ska och måste tåla att det finns personer som kokar och sprider sin giftiga brygd. Därför har JK en relativt lätt uppgift. JK har också friat betydligt tuffare skildringar. Det är bra. Den fria åsiktsbildningen och rätten att vara tvärtemot, dum, ifrågasättande, oliktänkande samt oförskämd driver samhället framåt. Satir när den är som bäst får oss att höja ögonbrynet och kanske också börja bry oss om det som sker utanför vår många gånger snäva radie av engagemang.

Mer läsning

Annons