Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Guillous nya Irak

Annons
Alla svenskar verkar ha en åsikt om kriget i Irak. Vissa har fler än andra. Och krönikören och författaren Jan Guillou har de rätta. I alla fall om man ska tro honom själv. För efter att ha läst Guillous krönikor i Aftonbladet råder det ingen tvekan om att han vill framstå som den störste Irakexperten Sverige någonsin haft.
Det ska sägas på en gång att Guillou borde kunna en hel del om Irak. Han bodde där i slutet av 1970-talet och har, tillsammans med Marina Stagh, skrivit en bok med titeln \"Irak det nya Arabien\". Det är en intressant bok som rekommenderas starkt.
1977, när boken gavs ut, var Saddam Hussein formellt sett bara vicepresident i Irak och hade ännu inte påbörjat några större utrensningar av oliktänkande. I praktiken var han dock landets obestridlige ledare och hans Bath-parti styrde allt och alla. Guillou hade mycket stora förhoppningar på den socialistiska Bath-regimen. Vidare trodde Guillou och Stagh att folk i framtiden skulle tala om \"det irakiska undret\" eftersom Irak, enligt dem, säkerligen skulle driva en lyckad investeringspolitik. Hur det gick? Jo, Saddams regim fortsatte att vara ganska stabil fram till att den USA-ledda koalitionen gick in i landet, men något irakiskt under har väl knappast inträffat? Guillous profetia om \"en lång period av hårda politiska strider om fördelningen av välfärden och om det demokratiska innehållet i den socialism som ändå är landets officiella ideologi\" kom på skam ganska tidigt.
Med tanke på att både Guillou och Stagh spelade långt ute på vänsterkanten vid tiden för författandet av boken, är det inte svårt att förstå vilken sprudlande entusiasm de måste ha varit märkta av när de plitade ner sina spådomar. I dag borde de inte vara lika entusiastiska över sitt verk. Lovsången om kriminalvården på Abu Ghraib-fängelset, där Saddam senare kom att avrätta politiska motståndare på löpande band, ger en fadd smak i munnen. Att läsa en beskrivning av Saddam Hussein där han inte framställs som en massmördare är i och för sig något man inte gör varje dag, men det är inte behållningen med boken. Inte heller att läsaren får en utförlig beskrivning om varför det var rätt av Saddams regim att censurera pressen. Guillou, senare ordförande för Publicistklubben, tyckte 1977 att det var viktigare att Saddams handelspolitik fungerade bra. Kraven om pressfrihet beskrivs som \"lyxbetonade\".
Vad är då poängen med att läsa \"Irak det nya Arabien\"? Tja, kanske gör en genomläsning att man tar Jan Guillous självpåtagna expertroll med en nypa salt. Hans tidigare analyser har ju visat sig vara allt annat än genomtänkta.
Jan Guillou är, enligt min mening, en av Sveriges bästa krönikörer och författare, eftersom han kan konsten att skriva både fängslande, provocerande och underhållande. \"Irak det nya Arabien\" är dock bara tragikomisk.

Mer läsning

Annons