Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hämnden är inte ljuv – välj varje annan väg

Annons

Minst fyra israeler dödades och åtta skadades i går i en synagoga västra Jerusalem. Upprördheten i Israel är stor och berättigad efter dådet som utfördes med kniv och skjutvapen av två palestinska terrorister.

Självklart ska dådet fördömas. Det skulle väl inte behöva sägas, men den som reagerar på övergrepp mot palestinierna drabbas ofta av anklagelser om antisemitism så det är bäst att vara tydlig.

Därför är det bra att palestiniernas president Mahmoud Abbas tog avstånd från dådet. Därför är det sorgligt att se hur Hamas i Gaza snarare gläds åt det.

Inte för att känslorna i Gaza är svåra att förstå. Israels brutala bombkrig i somras ställde förutom tusentals döda till med en förödelse som sägs överträffa de senaste årens israeliska övervåld.

Så vad följer på gårdagens terrorattack? Grundtips ett israeliskt svar där tiotals palestinier dödas för varje död israel.

Det är rent märkvärdigt att så många i Israel fortfarande tror att deras säkerhet ligger i vapen och hämnd, när bara en fredsuppgörelse kan ge verklig säkerhet.

Men hur är det med palestinierna då? Hur kan de tro att våldet löser deras problem? Förtvivlan kan leda till desperata dåd som inte ens gärningsmännen tror ska förbättra något. Det är en skillnad mellan ockupant – Israel –och ockuperad – Palestina.

Osloavtalet som slöts 1993 var verkligen något hoppfullt. Men för extremisterna var det hotfullt.

Redan i februari 1994 mördade en judisk extremist 29 bedjande muslimer i en moské i Hebron. 125 skadades. I november 1995 mördades så Israels premiärminister Yitzhak Rabin (S) av en annan högerextremistisk israel. Allt föll samman.

När dagens premiärminister Netanyahu 1996 vann valet med en halv procents marginal, så förvann möjligheten till fred. För att nå fred måste omvärlden nu ställa hårda krav på Israel.

Mer läsning

Annons