Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har Löfven vaknat ur sin machodvala?

/
  • En feministisk regering kan inte sälja vapen och övervakningsutrustning till Saudiarabien, ett av världens sämsta länder för kvinnor att leva i.

Annons

Kvinnor jobbar för lägre lön än män. Kvinnor jobbar mer deltid – både frivilligt och ofrivilligt – än män, något som gör att deras pensioner blir lägre. Kvinnor utför också huvuddelen av det obetalda arbetet i hemmen och tar huvudansvaret för att ta hand om barnen när de är små. Sammantaget gör det att kvinnors ekonomiska situation och ställning på arbetsmarknaden är sämre än mäns.

Lägg därtill att alltför många kvinnor misshandlas av män som säger sig älska dem. I genomsnitt dör 20 kvinnor per år efter att ha misshandlats av män de har en relation med, enligt Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS). Antalet anmälda kvinnomisshandlar räknas i tiotusental årligen.

Kort sagt: Kvinnor missgynnas systematiskt i Sverige. Trots detta är vi ett av världens minst ojämställda länder. Med tanke på de uppenbara brister som fortfarande finns så väljer jag medvetet att inte skriva "ett av världens mest jämställda länder". Tyvärr säger det mer om hur situationen ser ut i många andra länder än om situationen i Sverige.

Vi får se om något radikalt kommer att förändras under den här mandatperioden. Nu utgör två partier som i alla fall på papperet har en hög svansföring i jämställdhetsfrågorna regeringen. Och Sverige har nu en statsminister – Stefan Löfven (S) – som kallar sig för feminist. Det gjorde inte Fredrik Reinfeldt (M). Vi förväntas visst ha glömt att Löfven som ordförande för IF Metall var en av dem som hårdast motsatte sig ett gemensamt LO-krav på en särskild kvinnopott för att utjämna löneskillnader mellan könen.

Det är förvisso bra om Stefan Löfven har vaknat upp ur sin machodvala, även om jag tycker att det krävs lite mer än att i en intervju uppge att man läser Nina Björks Under det rosa täcket för att återställa sin feministiska trovärdighet. Det är genom handling snarare än genom ord som Löfven kan visa om hans nyvunna feministiska insikter är mer än en fernissa.

Löfven leder också en regering som säger sig bedriva en feministisk utrikespolitik. Jag tillhör inte dem som hånar eller tycker att det är något att avfärda. Att utrikespolitiken, liksom andra politikområden, breddas och kompletteras med ett jämställdhetsperspektiv är i grunden välkommet. Nya perspektiv ska just ses som komplement, inte som ersättning för mer traditionella säkerhets- och utrikespolitiska resonemang.

Vi får snart – senast den 5 maj – se huruvida den feministiska utrikespolitiken bara är tomma ord eller om begreppet faktiskt fylls med innehåll. Regeringen kan nämligen inte med någon som helst trovärdighet behålla den beskrivningen på sin utrikespolitik om den samtidigt väljer att förnya vapenhandelsavtalet med Saudiarabien, ett av de länder i världen som behandlar kvinnor allra sämst. Avslutar regeringen inte avtalet måste ordet feministisk strykas som beskrivning av Sveriges utrikespolitik. Allt annat än ett uppsagt avtal innebär att man sätter svensk vapenexport framför mänskliga rättigheter. Att frågan ens är uppe för diskussion för en regering som säger sig vara feministisk och som just betonat frågan om kvinnors rätt att likabehandlas med män är nästan obegripligt.

Mer läsning

Annons