Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hela valkretsen, hela tiden

/

Nej, Modo Hockeys spelare åkte inte in till SHL-premiären mot Örebro till tonerna av Centerpartiets vallåt "Nära dig".

Annons

Men att matchen var centerstämplad rådde det inget tvivel om. Matchsponsor för dagen var Emil Källströms (C) återvalskampanj, så om det fanns någon Ö-viksbo i Fjällräven Center som mot förmodan hade missat att Källström vill göra fyra år till i riksdagen, så vet hen det nu.

Ur ett marknadsföringsperspektiv var det ett smart grepp av Källström. Väldigt smart. Statsministerkandidaten Stefan Löfven (S) och kommunalrådet Elvy Söderström må vara lika stora Modo-supportrar som Källström, men det var ingen i Socialdemokraterna som kom på idén att åka snålskjuts på Örnsköldsviks hockeykrigare in i slutspurten av valrörelsen...

Emil Källström är dock långtifrån okänd för väljarna i Örnsköldsvik med omnejd, och han har under de senaste åren arbetat oerhört målmedvetet för att även väljarna i södra Ångermanland och i Medelpad ska få upp ögonen för honom. Ett arrangemang med Mittuniversitetets rektor? Jo, han är där. Manifestation med surströmmingsfiskare? Han är där också. Ska det byggas någonting, lanseras en bok eller startas ett företag någonstans i länet? Jodå, riksdagsledamoten från Centerpartiet är med största sannolikhet på plats, och ibland har han Thorbjörn Fälldin med sig också.

Tyvärr är inte länets övriga riksdagsledamöter lika synliga. Inte ens tillsammans.

För de socialdemokratiska riksdagsledamöterna är storleken på gruppen en negativ faktor. Ledamöterna delar upp städer och ansvarsområden mellan sig, vilket exempelvis leder till att Jasenko Omanovic är känd i Härnösand och Eva Sonidsson är "vår riksdagsledamot" i Kramfors och Sollefteå, men i Sundsvall och Örnsköldsvik är de så gott som okända. Ingemar Nilsson är i sin tur renodlad medelpading och Susanne Eberstein är renodlad vice talman. Och om Kristina Nilsson inte bodde i Örnsköldsvik skulle hon nog lyckas med konststycket att vara helt okänd i alla västernorrländska kommuner...

I Moderaterna är Lena Asplund relativt synlig i länets båda landskap, men mer än en väljare i Ångermanland har nog stirrat förvirrat på bussarna som pryds med moderatreklamen med Asplund, Eva Lohman och Mikael Gäfvert (den senare aspirerar som bekant på att peta bort Lohman). Hur många riksdagsledamöter har Moderaterna egentligen?

Och sen är det en till riksdagsledamot från länet… Få se nu, just det, Christina Höj Larsen (V). Hennes mandatperiod fick en märklig och uppmärksammad start, då hon på grund av andra åtaganden missade att avlägga röst i talmansvalet, men med facit i hand var det strålkastarljuset inte så dumt sett till den skugga hon hamnat i sedan dess.

Det förs ständiga diskussioner om hur man ska bedöma en riksdagsledamots insats. Att göra rankinglistor sett till antalet motioner och ledamotens närvaro är egentligen rätt ointressant – såvida inte ledamoten helt missat att motionera och skolkar likt en skoltrött 15-åring – och att med statistik redovisa vem som har mest eller minst inflytande låter sig icke göras. Vem kan påverka i utskottsarbetet? Vem har statsministerns öra, och vem har flest nummer till statsråd och statssekreterare i mobilen? Vem är på väg upp, vem är på väg ner och vem är att räkna som bortglömd röstboskap längst bak i plenisalen?

Vilket ansvar partiet lägger på den enskilde riksdagsledamoten påverkar också så klart hur mycket hen uppmärksammas på hemmaplan; att Christina Höj Larsen reser land och rike runt som Vänsterpartiets flyktingpolitiska talesperson bidrar nog en del till hennes låga profil i den egna valkretsen.

Men till syvende och sist handlar det om eget ansvar. Ansvaret att förvalta det förtroende man har fått av väljarna, ansvaret att representera hela valkretsen, hela tiden, och ansvaret att försvara sitt partis mandat.

Särskilt om man kommer från ett mindre parti och inte har lyxen, eller kanske snarare oturen, att försvinna i mängden.

Mer läsning

Annons