Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högt priset för utanförskap

Annons
I veckan kom ett pressmeddelande från Länsstyrelsen i Västernorrland med rubriken "Kraftsamling för minskat utanförskap och bidragsberoende bland unga i Västernorrland". Meddelandet och en rapport om att länets unga i mycket stor utsträckning är beroende av olika sociala ersättningar för sitt uppehälle ser dessvärre ut att ha närmast drunknat i mediebruset. Ändå är förhållandet ett jätteproblem.
I rapporten har Länsstyrelsen jämfört Västernorrland med Kronobergs län då man menar att Kronoberg har strukturella likheter med vårt eget län. Man märker då snabbt att Kronoberg har betydligt färre antal ungdomar som försörjs med bidrag. Att fullt förstå orsakerna till skillnaderna kräver en omfattande analys. Vi nöjer oss därför med ett konstaterande att problemet är ett faktum. Och att priset för utanförskapet är mycket högt.
Att så många unga i Västernorrland behöver pengar från A-kassa, försäkringskassa eller kommunalt socialbidrag för att livnära sig är olyckligt, både mänskligt och ekonomiskt. Att tillfälligt ha behov av nyss nämnda stöd är visserligen inget att oroa sig över. Men när sociala ersättningar betalas ut till samma individer under långa perioder riskerar dessa ungdomar att fastna i en ond cirkel som blir svårare att bryta för varje vecka som går.
När människor, särskilt unga, länge går utan vad vi kallar ett riktigt jobb förbättrar det vare sig framtidstron eller självförtroendet, detta alldeles bortsett från den inskränkning av de ekonomiska möjligheterna som knappa ersättningsnivåer innebär. Vi vet att detta riskerar att leda till socialt utanförskap, att många ungdomar kastar bort sina liv i missbruk av alkohol och narkotika. En allt större grupp ungdomar blir också allt sjukare, bland annat att allt fler drabbas av psykiska besvär.
Unga människor är en resurs som vi i Västernorrland uppenbart är allt för dåliga på att ta hand om. Landshövding Gerhard Larssons uppmaning om vikten av initiativ att ta bättre hand om denna resurs kan inte nog starkt understrykas. Misslyckas vi är det en mänsklig katastrof som inte kan mätas i pengar. Krasst ekonomiskt är det också illa. Det finns uppskattningar om att kostnaden i produktionsbortfall för en person som aldrig kommer ut i arbetslivet belöper sig till i storleksordningen 16 miljoner kronor. Om inte annat säger oss detta att alla insatser som görs att bryta bidragsberoende och bereda plats åt unga på den vanliga arbetsmarknaden också är lönsamt för samhällsekonomin.

"Fler drabbas av psykiska besvär

Mer läsning

Annons