Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur ökas folkstyret i EU?

/
  • Nära och långt borta — hur ska EU:s politiska ledare få oss att känna engagemang för Europafrågorna?

Annons
EU är i kris. Det nej till förslaget till fördrag, eller konstitution, från väljarna i Frankrike och Nederländerna tolkas som ett misstroende mot EU-arbetet och att politiken förs över väljarnas huvuden. Och unionens problem är just precis hur folkets inflytande ska kunna ökas. Politiken drivs inte framåt av idéer som debatterats öppet bland väljare och folk i de 25 medlemsländerna.

Vi kan ta Sverige som exempel. Här kan jag lätt följa med och engagera mig i debatten om de politiska frågorna. Jag kan enkelt följa debatten om vårdköer och bemanningskriser vid Sundsvalls sjukhus. Det är inte svårt att hänga med i frågorna om arbetslöshet och integration genom massmedia och diskussioner mellan människor på arbetsplatser och i hemmen. Det är i sådana debatter, där missnöje vädras och missförhållanden kommer i dagen, som politiska partier kan hämta nya väljare. Därför hakar partierna på och driver debatten vidare. Som väljare känner jag att jag deltar och kan ha en egen åsikt i frågan. Här finns en demokratisk insyn och ett deltagande från medborgarna. Frågorna känns nära och berör mig direkt. Men när det handlar om komplicerad ekonomisk politik, om teoretiska lösningar hur fattigdomen ska bekämpas, om idéerna kring hur EU-länderna kan möta dagens terrorism och andra hot, känns frågorna inte lika nära. Därför stannar diskussionen inom den politiska eliten. Intresset hos oss medborgare är litet, eftersom frågorna upplevs som avlägsna. Kort sagt hur ska man öka demokratin i EU? Hur ska EU:s politiska ledare få oss medborgare engagerade? Hur ska EU upplevas som mer demokratiskt?

Demokrati i EU handlar inte om rösträtter och antal röster som olika medlemsländer har i EU:s ministerråd. Faktum är att i ministerrådet tas mer än 80 procent av alla beslut med enhällighet. Det är ytterst sällan rådet behöver gå till omröstningar där medlemsländernas röstetal fäller avgörandet. Innan en fråga kommer till ministerrådet har den förhandlats i månader, ibland flera år, mellan medlemsländerna. Då spelar röstetalen en roll. För i det enorma förhandlingsmaskineri som EU:s beslutsapparat utgör, används röstvikterna som påtryckningsmedel. Man brukar tala om \"blockerande minoriteter\". Det innebär att ett mindre antal medlemsländer i förhandlingar innan förslaget läggs för beslut, kan hota att använda sina röster så att det inte går att samla majoritet. Förslag kan alltså \"blockeras\" och därför måste andra medlemsländer ta hänsyn till detta om i arbetet med att få igenom ett förslag.

I Bryssel förhandlar regeringarnas tjänstemän tills alla fått något man kan nöja sig med. Därmed kan man ställa sig bakom ett förslag. Därför förekommer sällan häftiga debatter och omröstningar i ministerrådet. Men, besluten blir kompromisser, som av oss väljare, ofta upplevs som urvattnade och tandlösa. Och det mobiliserar ju inga entusiastiska väljare.

Mer läsning

Annons