Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I egenskap av professor

Annons
Tiina Rosenberg har lämnat politiken och återvänt till universitetsvärlden för att \"rädda\" genusvetenskapen. Enligt Rosenberg hotar \"högerspöken\" (hu, vad skrämmande det låter!) hela hennes ämnesdisciplin och då måste hon försvara den. Eventuellt ska försvaret ske från en professorsstol nere i Lund istället för Stockholm. Det jag tycker ska bli intressant med Rosenbergs reträtt är att se hur lång tid det dröjer innan hon blandar sig i samhällsdebatten igen och skriver under med titeln \"professor\".
Varje gång jag ser en debattartikel undertecknad av \"XX, professor\" eller \"YY, docent\" får jag alltid lust att googla namnen på nätet. I många fall har de akademiska titlarna inte någon som helst koppling till ämnet i artikeln. En gång såg jag en debattartikel om småföretagare undertecknad av en professor. En snabb sökning gav vid handen att artikelförfattaren innehade en professur i marinbiologi. Uppenbarligen var denne person en expert på undervattensvärlden, men knappast någon expert på småföretagare. Genom att underteckna med \"professor\" såg det dock ut som att artikeln hade någon slags vetenskaplig tyngd.
Jag brukar ständigt försvara behovet av akademiska studier, men ju fler personer med examina och doktorstitlar man lär känna desto säkrare blir man på att akademiker inte är några allvetare. Universitetsstudier ger, i de flesta fall, god allmänkunskap i ett eller ett par ämnen samt träning i att ge och ta konstruktiv kritik. De ger också vissa metodiska färdigheter och utvecklar den analytiska förmågan. Beroende på hur länge en person studerar får denne också någon form av spetskompetens inom ett relativt smalt område.
Tidningar och TV brukar vara duktiga på att missbruka akademiska titlar; \"professor varnar\", \"docent påstår\" och så vidare. Jag har stor respekt för forskare som uttalar sig inom sitt kompetensområde och redovisar sin forskning på ett pedagogiskt sätt, men när de ska frilansa som allmänna experter kan det lätt bli pannkaka av alltihop. När Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, uttalar sig om frågor som rör svensk politik, och i synnerhet val, lyssnar jag med spetsade öron. Men när samme Esaiasson skulle leka USA-expert hos TV 4 under valnatten i november 2004 höll jag på att krossa TV-rutan med en kastad sko, så dålig var han. Visst, Esaiasson kan nog mer om politik än Svensson i allmänhet, men någon expert (vilket nog är svenskans mest missbrukade ord) på allt som rör politik är han inte.
Så nästa gång ni ser en artikel undertecknad av en professor, ta innehållet med en nypa salt. Om den inte handlar om något som professorn i fråga har forskat om, så har artikelförfattaren med största sannolikhet ägnat sig åt samma sak som jag just ägnat mig åt på de här spaltcentimetrarna. Rent tyckeri, alltså.

Mer läsning

Annons