Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inget blir bättre av att ge upp på förhand

/
  • Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu sommarpratade på måndagen.

Annons

Alice Teodorescu, relativt nybliven politisk redaktör på Göteborgs-Posten, är en debattör som rör upp känslor. Jag håller inte alltid med henne, men hon är en av de där debattörerna som ändå allt som oftast är läsvärd. I veckan sommarpratade hon i P1 och reaktionerna från vänster lät inte vänta på sig.

Malin Krutmeijer sammanfattade på Aftonbladets kultursida programmet med orden: "Vissa är bäst helt enkelt. Andra är – sämre." I Svenska Dagbladet menar Viola Bao att Teodorescu målar upp "en sorglig vision av ett Sverige där bara duktighet, tacksamhet och absolut inordning kan förtjäna invandraren en plats i landet."

Det är som att vi inte har hört samma program. För vad jag tycker mig höra är inte att vissa är bättre och andra är sämre, som Krutmeijer tolkar det, utan att den som anstränger sig har möjlighet att påverka sin situation. Teodorescu argumenterar för att lägga manken till och att fortsätta att kämpa också när det är motigt.

Visst är det så att vi människor börjar på olika startpositioner i livet. Vissa föds in i första klass, av föräldrar med både ekonomiskt och kulturellt kapital och därtill ett stort kontaktnät. Andra får kämpa hårt innan de ens är har nått den plats där de extremt gynnade startade. Vissa föds mer begåvade än andra. Livets lotteri är inte rättvist. Tyvärr.

Självklart ska vi försöka förändra de strukturer som missgynnar och håller vissa tillbaka, men inget blir bättre av att man som individ på ger upp på förhand.

Man kan bli duktig för att man har talang och begåvning och man kan bli det genom hårt arbete. Bäst blir man om man har både talang och jobbar hårdare än alla andra.

Zlatan Ibrahimovic föddes naturligtvis med en genuppsättning som är extraordinärt lämpad för att spela fotboll, men han hade inte blivit den världsstjärna han är om han inte hade ansträngt sig mer än de flesta andra. Han hade inte blivit det om han inte hade kommit först och gått sist från träningen. Övat, övat och övat igen för att få den där finten att sitta. Lagt straffspark efter straffspark för att nöta in rörelserna i muskelminnet.

Det här vet vi. Och vi köper det när det kommer till elitidrottsmän, men överfört till samhällets andra arenor så blir det kontroversiellt. Om någon vågar påstå att man kan lyfta sig själv genom att plugga mycket och jobba hårt så är det helt plötsligt politiskt sprängstoff; då är man att betrakta som en elitist.

Precis som alla inte kan bli en ny Zlatan hur mycket de än tränar så kan inte alla bli en ny Einstein om de så har näsan i böckerna från tidig morgon till sen kväll; men alla kan lyfta sig från sin nuvarande position och nå lite högre genom hårt arbete.

Är man inte född i "pole position" så blir den insikten extra viktig. Ni få kalla mig elitist om ni vill, men jag vägrar överge tanken på att vi människor kan påverka vår situation genom att anstränga oss. Alice Teodorescus sommarprat fungerar som en påminnelse om det.

Mer läsning

Annons