Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte glasklart – men klarare än förr

/

Annons

En härdsmälta, vitsade FP-ledaren Jan Björklund när S och MP presenterade en energiöverenskommelse som innefattar kärnkraften. Vi kan inte ta ställning innan de själva blivit överens om vad de är överens om, sa Centerns ledare Annie Lööf.

Lustigt nog. För den oenighet som uppvisades mellan S och MP är ju närmast exakt den oenighet som uppstod 2009 när Centern gjorde upp med de andra borgerliga om kärnkraften.

Tre borgerliga partier såg det som en möjlighet till ny kärnkraft, medan Centern presenterade det hela som ett stopp för ny kärnkraft.

Skillnaden nu verkar vara att de rödgröna skärpt kraven en del, samtidigt som EU kommer med nya fullt berättigade – men dyra – krav i spåren av katastrofen Fukushima.

Om det kommer att avvecklas några kärnkraftsreaktorer under den här mandatperioden som MP tror och som sossarna inte har någon uppfattning om i dag, så kommer det inte att bero på politiskt tagna beslut.

Det handlar i så fall om ekonomi. Dagens låga elpriser gör uppenbarligen även befintlig kärnkraft olönsam. Det i sin tur har både att göra med skärpta krav i olyckornas spår och med reaktorernas ålder.

Reaktorn Oskarshamn 1 togs i drift redan 1972, och den renoverades från topp till tå i mitten av 90-talet. Jag minns att jag var rätt imponerad över att man till och med var inne i själva reaktortanken. Att det var möjligt förvånade mig. Men 20 år senare närmar sig den reaktorn ändå sitt slut.

Än omöjligare är det att tänka sig nybyggd kärnkraft. Jag besökte bygget av ett kärnkraftverk i finländska Olkiluoto 2009. Detta projekt börjar snart likna tunnelbygget under Hallandsås när det gäller förseningar. Vid byggstarten 2005 beräknades det stå klart 2009/10. Det senaste budet är start 2018!

Då får man visserligen ett kärnkraftverk av en ny och säkrare typ än dagens. Men det är fortfarande kärnkraft. Avfallsproblemet är olöst, och kostnaden är så hög att ingen kan räkna hem den.

Jag tror därför inte på en ny generation kärnkraft i Sverige. Frågan som måste lösas är i stället hur en avveckling ska gå till.

Vi har några decennier på oss. Men för både hushållens och industrins skull måste vi ha fått fram ny elproduktion i takt med att reaktorerna stängs.

Någon slags planmässighet måste rymmas i processen, Risken för olyckor minskar knappast med reaktorernas ålder. En kärnkraftsolycka i Sverige skulle säkerligen orsaka krav på en snabbnedstängning som skulle slå hårt mot industrin. Det är alltså hög tid att få fram förnyelsebar energi som säkrar industrins behov. Det är vad S och MP-uppgörelsen utlovar, och vad en blocköverskridande diskussion är tänkt att lösa.

Mer läsning

Annons