Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Isobel Hadley-Kamptz: I går framstod C och L som hycklare – i dag undrar jag om vi kan lita på dem kring SD

Annons
Det senaste dygnet har Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) inte sett något vidare ut. Foto: Sören Andersson / TT

Hej, vad det går undan i politiken! I går kväll tycktes det alltså stå klart att allianspartierna ville bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna. På något annat sätt kunde man inte tolka beskedet att de var beredda att ge SD ordförandeposten i flera riksdagsutskott.

Det kom genast starka reaktioner på beskedet från inom framförallt Centerpartiet. Både dalabördiga riksdagsledamoten Johanna Jönsson och partiets starke man i Stockholm Gustav Hemming trodde initialt att nyheten var falsk och krävde av medierna att kolla sina källor bättre.

Inte ens riksdagsgruppen var alltså informerad. Både C:s och L:s ungdomsförbund var uttalat kritiska. Varken Jan Björklund eller Annie Lööf ville uttala sig utan hänvisade till respektive gruppledare i riksdagen.

I dag gick så däremot både Lööf och Björklund ut i kryptiska pudlar och förklarade att de minsann inte tänkte bidra till det som deras gruppledare sagt i går, att ge presidieposter i riksdagen till SD. Detta eftersom Socialdemokraterna (!) inte gillade idén.

Det var väl skönt att förslaget sköts i sank, kan man tycka. Men det var en hård smäll i går kväll för liberala väljare som plötsligt inte såg några partier möjliga att rösta på.

Den här sortens ryckighet och märkliga argument visar bara att svenska liberaler inte förstått varför man bör hålla SD borta från makten.

Vissa hävdar att omsvängningen i synen på SD (som sedan alltså upphävdes) var det enda demokratiska. Omkring 20 procent kommer trots allt sannolikt att rösta på SD. Men det är en väldigt ensidig bild av vad demokrati är och hur partierna bör förhålla sig till den.

I demokratin ligger också en central liberal uppgift i att försvara fri- och rättigheter, rättssäkerhet, minoritetsskydd och begränsa statens makt över medborgarna.

SD är öppna med att de vill montera ner den liberala demokratin som vi känner den genom att införa politisk styrning av såväl domstolar som civilsamhälle och medier.

Den liberala frågan blir: Ska någon som vill införa politisk styrning av domstolarna kunna vara ordförande i justitieutskottet? Någon som vill styra medierna och minska kyrkors makt att bestämma själva vara ordförande i kulturutskottet?

Ytterligare komplikationer finns i utrikes- och försvarspolitiken. Vi vet att SD har en betydligt mer Kreml-vänlig linje än den svenska officiella.

SD:s tidigare försvarspolitiske talesperson Mikael Jansson hoppade dessutom av till det än mer högerradikala "Alternativ för Sverige" och under juni deltog han på en konferens i Moskva där Kreml samlade potentiella samarbetspartners och vänner.

Som ordförande i försvarsutskottet får man tillgång till hemligstämplad information om landets försvar – tänk om Jansson haft tillgång till den informationen och kunnat föra den vidare?

Vår man i Moskva? Mikael Jansson har representerat SD i försvarsutskottet men nu hoppat av för

Under nästan hela 1900-talet hölls VPK helt utanför försvars- och utrikesutskotten, trots att de "borde" ha fått plats i enlighet med sin väljarandel, just för att partiet med sin Moskva-koppling sågs som en säkerhetsrisk. Samma sak bör rimligen gälla SD.

Alliansen har helt underskattat SD:s långsiktiga plan. Det är ett radikalt parti som vill förändra Sverige i grunden: Bort från demokratin som vi känner den i dag.

Under några timmar en junikväll tycktes allianspartierna vilja hjälpa dem dit. Man får väl vara tacksam att Lööf och Björklund ändrade sig, men så värst tryggt känns det inte att de inte verkar veta varför.

LÄS ÄVEN:

Fler krönikor av Isobel Hadley-Kamptz

Mer läsning

Annons