Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jakt är inte underhållning

/
  • Många har protesterat mot Walter Palmers som sköt ett lejon med armborst.

Annons

Människor har jagat i årtusenden. Under huvuddelen av denna tid primärt för att kunna äta sig mätta samt för att ta till vara på skinn och pälsar för att hålla sig varma, i de klimatzoner där detta är nödvändigt. Att jaga för det höga nöjets skull är ett ganska modernt fenomen.

I veckan har det skrivits mycket om amerikanen Walter Palmer som ska ha skjutit ett lejon med armborst i Zimbabwe. Fallet har blivit uppmärksammat för att lejonet med bete har lockats ut från nationalparken Hwange, där jakt inte är tillåten, för att lagligen kunna skjutas utanför området. Om jaktlaget har begått något brott eller inte håller på att utredas, klart är väl i alla fall att det finns moraliska tveksamheter i hur jakten har gått till.

Jan Guillou , själv machoman och känd storviltjägare, kommenterar nyheten i Dagens Nyheter:

– Att jaga med pilbåge är en manlig barnslighet som är till för att öka ett slags sportsligt moment i jakten. Det är också för att framställa skytten som manlig och heroisk och sådana moment är jag starkt emot.

Det är lätt att hålla med. Men är inte jakt på lejon rent generellt till främst för att framställa skytten som manlig och heroisk? För mig framstår det som helt syftet med lejonjakt, oavsett det sker med armborst eller med gevär.

När Guillou i samma artikel ska förklara varför man måste döda lejonet i stället för att bara betrakta det på plats så svarar han:

– Enkelt uttryckt handlar det om att i stället för att iaktta så deltar man i naturen.

Visst är det sannolikt så att risken för att skadeskjuta lejonet, och därmed orsaka onödigt lidande, är större med ett armborst än med en rejäl studsare, men att döda lejonet med pil eller kula handlar snarare om en gradskillnad än en artskillnad. Därför blir Guillous indignation en aning märklig.

Jag är inte vegetarian. Jag brukar till och med skämtsamt kalla mig för djurovän eftersom jag finner mycket lite nöje och mening i att umgås med djur. Men att jaga enbart för nöjes skull – det finns så vitt jag känner till ingen som helst viltvårdande aspekt i att jaga lejon – framstår som tveksamt ur ett moraliskt och etiskt perspektiv.

Som så ofta är frågan emellertid inte svart eller vit, utan det finns en gråzon. Självklart kan storviltjakt vara en viktig inkomstkälla för låginkomstländer i södra Afrika. Att rika människor från väst vill komma och spendera hundratusentals kronor för att få jaga är förstås en oerhörd tillgång för ett fattigt land, det är dessutom en konkurrensfördel som få andra länder kan tävla med.

Den i Norrland av så många omhuldade älgjakten fyller såväl syftet att hålla älgstammen under kontroll som att ge mat på bordet åt många hushåll. Det går rent av att se det som mer etiskt försvarbart att själv skjuta en älg och ta tillvara på köttet än att äta djur uppfödda och slaktade på ett närmast maskinellt sätt i djurindustrin.

Jag förstår att jakt för många är en hobby och ett fritidsintresse. Jag ser inget fel med det. Men om ens enda syfte med jakten är att skjuta och döda djur för att det är roligt så kanske man ska fundera ett varv till på vad man håller på med.

Mer läsning

Annons