Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Journalist – ett yrke på liv och död

/
  • Förra året i Almedalen kunde den som ville sitta en kvart

På tisdag den 23 september är det tretton år sedan journalisten Dawit Isaak fängslades i Asmara, Eritrea.

Annons

Eftersom han vare sig åtalats eller fått en rättegång är det svårt att säga exakt varför han greps, men allt pekar på att orsaken var artiklar han skrivit där han krävde demokratiska reformer i Eritrea. Samtidigt som Isaak greps en rad politiker och flera journalister som deltog i kampen för demokrati, varav flera har dött i fångenskap.

Dawit Isaak lever än. Såvitt vi vet. Det är längesedan någon fick ett livstecken, men sannolikt är att det på något vis skulle meddelas om han dog.

Han sitter fortfarande, tretton år senare, inlåst och isolerad i vad man tror vara en containerliknande cell ute i öknen, där det är kallt på nätterna och stekhett på dagarna.

Hans barn som var små när han greps är nu vuxna, och han har gått miste om hela deras uppväxt. Han har inte haft någon kontakt med sin familj på många år.

Dawit Isaak är svensk medborgare, varför det i Sverige finns ett stort engagemang kring honom och han situation. På myndighetsnivå utövas vad som heter "tyst diplomati", men i fallet Isaak verkar det föga framgångsrikt, även om det var den sortens diplomati som hjälpte Martin Schibbye och Johan Persson att friges från fängelset i Etiopien där de satt i över ett år mellan 2011 och 2012. Anledningen antas vara att Isaak har dubbelt medborgarskap, och i Eritrea ses han som eritrean varför de struntar fullständigt i svenska påtryckningar.

Men det finns en annan oroande aspekt på Dawit Isaaks situation. Över 200 journalister i världen är fängslade, ett ständigt stigande antal.

Sedan Schibbye och Persson frigavs har flera andra journalister fängslats i Etiopien, och de har inte släppts. Inte bara antalet fängslade journalister är på väg mot rekordnivåer, även antalet journalister som dödats i sin yrkesutövning är skrämmande stort. Förra året dödades över 108 journalister. I år har journalister dödats i Ukraina, Syrien, och i mars sköts den svenske journalisten Nils Horner till döds i Afghanistan.

Många journalister vittnar om att respekten för pressfriheten blivit betydligt försämrad runt om i världen. Tidigare var ett pressleg i många situationer en garant för skydd, i dag är det på vissa platser tvärtom. Totalitära regimer skrämmer till tystnad genom att inte respektera yttrandefriheten. Upprepad kritik från FN hjälper föga. De flesta som drabbas är inhemska journalister, men på senare år har allt fler utländska korrespondenter fängslats och även avrättats. Det är ytterst allvarligt och försvårar situationen inte enbart för dem som försöker bevaka skeenden, utan främst för människorna som lever i länderna som hamnar i medieskugga. I världen lever endast var sjunde person i ett land där pressfriheten respekteras.

Dawit Isaak kämpade för demokrati och yttrandefrihet. Vi får inte glömma honom. Vi måste fortsätta att uppmärksamma hans fall, och andra liknande i världen. Vi måste fortsätta att driva hans kamp. Sverige och UD måste fortsätta att sätta press på Eritrea och andra länder som inte respekterar den mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter; att få tänka och tala fritt.

Mer läsning

Annons