Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kalla krigets slut borde ha betytt rivna gränser

/
  • Det sorgligaste med de senaste decenniernas utveckling är att muren mot Ryssland aldrig revs, trots att det kalla kriget tog slut. Nu bygger båda sidor på muren.

Annons

För exakt 22 år sen började jag som ledarskribent. Det får bli min ursäkt för att blicka tillbaka med ett längre perspektiv än min dagliga dagsvers. Min huvuduppgift har alltid varit att skildra det lokala, men också att följa vad som sker i nyhetsflödet i riket och internationellt. I världspolitiken såg mycket ljust ut 1993. Framför allt hade Berlinmuren fallit, Det kalla kriget var över, och EU fungerade som motor för bibehållen fred när gränser revs. Vi måste bara beklaga att gränserna inte revs också i öst. Värst var det i Jugoslavien som föll samman. Vi fick nya gränser. EU:s så kallade Badinterkommission godkände att landet delades i sina republiker, samtidigt som republikernas gränser inte fick ändras – något som i sin tur ändrades när Nato bombade Kosovo 1999. Genom att Tyskland – och Bildts Sverige – erkände Kroatien och Bosnien i strid med Badinterkommissionens rekommendationer – minoritetsskyddet saknades – urartade det hela till ett mångårigt krig.

Sovjetunionen upplöstes med mindre dramatik. Det blev för den ryska federationens ledare Boris Jeltsin sättet att ta makten från Sovjetunionens siste ledare Michail Gorbatjov, som också han nu känner sig sviken av väst när Natos gränser flyttats fram till Rysslands. Men man följde samma princip. Sovjetrepublikerna kunde bli självständiga, men de skulle hållas samman och kunde bara ändras med frivillighet – det fick sen främst tjetjenerna lida svårt av. Ett underskattat problem i väst, då som nu, var att detta bröt upp det multikulturella, det förmodligen enda positiva i Sovjetimperiet. Jag känner en nu utvisad ryska kvinna som växte upp i Uzbekistan. Hon har nu tvingats återvända till Ryssland, där hennes barn inte kan få ett ryskt pass, något barnet också nekats i Sverige trots att hon är född här. I de baltiska EU-länderna finns många statslösa, något ryska extremnationalister gärna utnyttjar.

Viktigast i alla förändringar är med säkerhet Kinas enorma ekonomiska utveckling. Ja, alla så kallade Bricländer tar mer plats. Sydafrika har befriats från apartheidregimen. Samtidigt har islamismen växt sig stark. USA:s svar på elfte september har resulterat i flera sammanfallande stater, med Irak i spetsen. Syriens sönderfall är en följd av det. Det har gett Isil (IS) chansen. Stödet för islamismen stärks också av misslyckandet i Israel/Palestina-konflikten. Vi är långt ifrån det hopp som fanns i Osloprocessen 1993.

För Europas del är det olyckligaste ändå att stora delar av muren mot Ryssland finns kvar. Den byggs nu från båda sidor. Det var olyckligt att Nato blev kvar. Än värre var att Nato utvidgades. Förvisso har det skett i demokratisk ordning. Inte minst de baltiska staterna önskar sig skyddet av Nato. Och det har de fått. Men vi bör ha klart för oss att det ökar krigsrisken för oss alla. Det är för mig en viktig anledning att säga nej till svenskt Natomedlemskap. Alla är inte lika goda kålsupare. Men det handlar inte heller i Ukraina om onda mot goda. Många har anledning att vara rädda när kriget väl startat. Må de krafter som önskar fred få övertaget i den konflikten.

Mer läsning

Annons