Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kampen mot klockan

Annons
Efter år av utredningar är det bra att regeringen beslutat om en krisenhet som skall samla information och analysera olika händelser av betydelse i Sverige och omvärlden. Men tveksamheten kvarstår om detta räcker? Den nya enheten riskerar att bli en papperstiger i och med att den saknar befogenheter att fatta operativa beslut. Visst kan underrättelser inhämtas och analyser göras, men beslutanderätten skall fortfarande ligga hos någon annan, hos de politiska cheferna på olika departement och myndigheternas generaldirektörer. I de fall dessa makthavare inte vågar ta ställning, vilket mycket väl kan inträffa, går uppdraget över till andra, ytterst den svenske statsministern. Följden kan bli repriser på tidigare misstag. Att tiden går. Att människor som kanske kunde ha hunnit räddas till livet dör. Att skadade får vänta längre på hjälp.
Vi borde ha lärt oss att frågan inte gäller \"om\" utan \"när\" något fruktansvärt händer igen. Nästa gång Sverige drabbas av en fasa som Estonias undergång eller något liknande ohyggligheterna på svenskstranden Khao Lak är situationen åter bäddad för ett förlopp där diverse myndigheter tvistar om var ansvaret ligger. Att det uppstår diskussioner om hur kostnaderna skall fördelas. Att räddningsinsatserna fördröjs. Vi riskerar att ännu en gång förlora värdefulla minuter och timmar, eller rent av dagar.
Den nya krisenheten kommer inte att ges några exekutiva befogenheter och därmed saknas det logiska steget, en samlande kraft som har kunskaper och mandat att leda och fördela ansvaret vid större räddningsaktioner. Detta är oerhört väsentligt jämför med en alldeles vanlig svensk brandkår: När larmet går åker räddningstjänsten omedelbart och räddningsledaren frågar definitivt inte ortens kommunalråd om hur många ambulanser som skall skickas eller när det skall ske. En operativ chef fattar beslut om insatsens storlek och bedömer om förstärkningar behövs. Det sker för att vinna kampen mot klockan
Också Sverige skulle kunna skaffa sig en sådan krisledning, Italien är det goda exempel vi tänker närmast på. Påståenden om att detta inte är möjligt därför att riksdagens majoritet tidigare sagt nej till sådana förslag är inte giltiga. Inte efter annandagen 2004, inte sedan de allra flesta av oss förstått innebörden av vad en tsunami är.

\"Enheten riskerar att bli en papperstiger

Mer läsning

Annons