Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kina och embargot

Annons
Zhao Ziyang dog i husarrest den 17 januari i år. Sitt partis förlåtelse fick han aldrig. Den tidigare chefen för Kinas kommunistiska parti hade varit i onåd hos Pekings makthavare sedan det gripande ögonblick på sommaren 1989 när han, strax innan militärens intåg, mötte och talade till de demonstrerande studenterna på Himmelska fridens torg. Han vädjade till dem att gå hem, varnade, medveten om regimens brutala inställning, att han kommit för sent. Genom att visa sin sympati för studenternas sak hade han beseglat sitt öde i den kommunistiska apparaten. Ett par veckor efter massakern fråntogs han alla sina poster och sattes i husarrest.

Trots ett nytt och yngre ledargarde, och trots en marknadsekonomisk utveckling som öppnat landet för västliga investeringar och en rasande konsumtion, förblir Kina en stenhård diktatur. Inte ens sexton år efter massakern kan den kommunistiska regimen få en antydan till ursäkt över läpparna. När vidden av den kinesiska militärens brutalitet stod klar införde den Europeiska Unionen ett vapenexportembargo mot Kina.

Nu vill starka krafter inom EU ledda av Frankrike och Tyskland upphäva embargot, under hänvisning till den utveckling Kina genomgått sedan dess, med ett öppnare samhälle och bättre kontakter till omvärlden. Men att en diktatur är stabil är, tvärtemot vad en gång Göran Persson filosoferade, inte något skäl till lovord. Det visar bara vidden av statsapparatens kontroll och förtryck. Kina är förstås inte en värre diktatur än ett antal andra, som både EU och USA försett och förser med vapen. Bara mycket större. En politisk makt inom vilken även små förändringar kan få kraftiga genomslag regionalt och globalt. Den kinesiska regimens nya lag som varnar Taiwan att söka oberoende av fastlandet visar att Kina inte söker militär slagkraft i självförsvarssyfte. Nästan inget land söker vapen enbart i det syftet, men Kinas militär har ovanligt stor räckvidd. EU ska bygga på grundpelarna demokrati, mänskliga rättigheter och fred.

De torterade fångarna i Kinas fängelser, den lilla, hotade taiwanesiska demokratin och behandlingen av Zhao Ziyang är tre skäl till varför Kina inte förtjänar några gester eller belöningar. Regimen har inte förändrats på något fundamentalt sätt sedan 1989. Kommunistpartiets ledning söker utnyttja omvärldens investeringsvilja och ekonomiska intressen för att få västvärldens ledare att titta bort när oppositionen fängslas och göms undan. Visst finns det andra, lika eländiga regimer, dit vapen tillverkade i demokratier strömmar. Men två fel gör inte ett rätt. EU bör behålla vapenembargot mot Kina.

Mer läsning

Annons