Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klart att #mitthakkors ska väcka känslor

/
  • I anslutning till denna text publiceras Lundkvist satirteckning på nytt, för att läsaren ska få se den bild som saken gäller. Publiceringen handlar alltså inte om att med bildens hjälp göra vissa ställningstaganden för eller mot karikatyrens budskap och måltavla.

Annons

Aftonbladets kultursida har gjort det igen. Genom en kontroversiell publicering har kulturredaktören Åsa Linderborg satt i gång en debatt om vad som får och bör publiceras i yttrandefrihetens namn.

Denna gång är det ett verk av satirtecknaren Pontus Lundkvist som har rört upp känslor. Och att så har skett är kanske inte så konstigt.

Läs även: På grund av PK-vänstern blir det ingen Lenins barnhörna på årets bokmässa

"Kampanjen går ut på att man ska lägga upp bilder där man i solidaritet med förföljda kristna har ritat ett kors på sin haka, men det är som att folk vill missförstå", säger mannen på bilden men kampanjbudskapet lyder "#mitthakkors". Kampanjen #mitthakkors är en konstnärlig skapelse, men kampanjen "Mitt kors", som går ut på att människor ska bära det kristna korset runt sin hals och solidarisera sig med världens förföljda kristna, den finns på riktigt.

Det är riktiga människor som på senare tid har upplevt att de har blivit oskyldigt svartmålade av bland andra Nerikes Allehandas ledarredaktion, Eskilstuna-Kurirens politiska redaktör Alex Voronov samt författaren Göran Rosenberg, som samtliga har ventilerat misstankar om dolda och dunkla motiv. Sedan drämmer alltså Pontus Lundkvist och Aftonbladet till med stora släggan. Inte konstigt att folk blir förbannade.

Som alltid är det dock upp till individen att tolka verket. För vad är det egentligen som Lundkvist vill få oss att tänka?

Är det att hela Mitt kors-debatten har varit fånig? Är det att samtiden är full av vantolkningar och överdriven stingslighet? Vill han hänga ut och skada Mitt kors-initiativet? Eller vill han rent av relativisera förintelsen och visa ringaktning mot terrorns kristna offer?

Inte vet jag, men jag kan påminna mig flera kontroverser av liknande slag. Tillfällen då de kränkta inte har varit kristna samhällsdebattörer utan muslimer och när högljudda krav om sympatipubliceringar av rondellhundar och Charlie Hebdo-karikatyrer har riktats mot svenska publicister.

En person som har ställt den typen av krav när det gäller Muhammed-karikatyrerna är högerdebattören och tillika prästen Annika Borg, som är en av initiativtagarna till "Mitt kors". Men Mitt hakkors-karikatyren betecknar hon nu som vidrig och hon är inte ensam om att göra den bedömningen.

Hoten mot våra demokratiska fri- och rättigheter är inte att leka med, men alla bör notera att de kommer i olika former. Aftonbladets kulturredaktör, som för övrigt har publicerat rondellhunden, möts också av hat och hon har levt med en tydlig hotbild.

Enligt Linderborg har skitstormen nu blåst upp på nytt till följd av publiceringen av Lundkvists Mitt hakkors-karikatyr. Det är samma personer som normalt ligger på om att karikatyrer med udden riktad mot muslimer ska publiceras som nu rasar, konstaterar Linderborg. Vad säger det om vårt debattklimat när "misshagliga publiceringar" möts av inte bara vanlig kritik utan även hat?

Även Linderborg utövar som bekant yttrandefriheten, och för detta har hon betalat ett högre pris än de flesta. Borde Svenska Dagbladets ledarsida och andra därför nu publicera Mitt hakkors-bilden till stöd för yttrandefriheten och i solidaritet med Åsa Linderborg?

Borde vi (i enlighet med den princip som ofta åberopas i andra sammanhang) säga att de sviker religionsfriheten om de inte gör det? Borde vi mata på med arga tweets tills redaktionerna i fråga kommer på bättre tankar? Ungefär som när Johannes Klenell, förläggare på Galago, ansattes när han avstod från att publicera Charlie Hebdo-karikatyrer med motiveringen att en sådan publicering skulle harmonisera illa med Galagos publicistiska idé.

Svaret måste bli nekande. Att en bild kan och får publiceras betyder inte nödvändigtvis att det är lämpligt att publicera den. Den bedömningen måste varje redaktion göra från fall till fall.

Läs även: Satirtecknaren om #mitthakkors – "Teckningen är inte min längre"

Det är också skillnad på publicering och publicering. I anslutning till denna text publiceras Lundkvist satirteckning på nytt, för att läsaren ska få se den bild som saken gäller. Det handlar alltså inte om att med bildens hjälp göra vissa ställningstaganden för eller mot karikatyrens budskap och måltavla.

Att jämföra är inte att jämställa, men nog tål argumenten om vad yttrandefriheten kräver att synas i sömmarna. Hur enhetliga måttstockar tillämpas egentligen och är skillnaderna verkligen försvarbara?

Mer läsning

Annons