Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Arbetsmoral kommer med känslan av ett meningsfullt arbete

/
  • Gör din plikt – kräv din rätt. Frågan är om svenska folket verkligen behöver sådana påminnelser av politikerna.

Gör din plikt – kräv din rätt. Det var Socialdemokraternas slagord när Stefan Löfven talade i Almedalen för ett par veckor sedan. Därefter följde flera partiledartal som i stora delar handlade om moral. Inte om moral i största allmänhet, utan om arbetsmoral.

Annons

Som om svenska folket på något sätt inte tycks förstå varför det är viktigt att arbeta eller dra sitt strå till stacken. Som om politiker genom att mer eller mindre aggressivt basunera ut att det är viktigt att upprätthålla arbetsmoralen har som uppgift att fostra det lata folket.

Men svenskarna är knappast särskilt lata. Det är knappast heller så att folket inte förstår att det är viktigt både för den egna ekonomin och för samhällsbygget, att arbeta. Politiker har heller inte som uppgift att uppfostra folket. Politiker har som uppgift att på uppdrag av folket se till att organisera samhället så att det fungerar så bra som det bara är möjligt.

Det finns anledning, både för politiker och andra, att fundera över arbete. Varför det är så viktigt, och varför vi arbetar så mycket. Samtidigt får vi inte glömma att många inte arbetar alls. Antingen för att de inte kan av olika skäl, eller för att det helt enkelt inte finns arbete. Ofta saknas rätt kompetens för de arbeten som ändå finns. Många av dem som har arbete utför arbetsuppgifter som knappast kan sägas vara vare sig nödvändiga eller särskilt utvecklande vare sig för samhället eller individen. Då kan det vara svårt att uppbåda arbetsmoral, eftersom arbetsmoral brukar komma med känslan av att göra något viktigt och meningsfullt.

Det går att argumentera för att arbete skapar tillväxt och det går att tala om behov av skatteintäkter, men det svarar fortfarande inte på frågan om vad arbete egentligen är, varför människor väljer att arbeta större delen av sin vakna tid.

Ett annat perspektiv på det hela är att vi arbetar för att det finns arbetsuppgifter som behöver utföras. Med den utgångspunkten blir pratet om moral obsolet, eftersom knappast någon behöver moralkakor för att förmås stilla sin hunger eller se till att ha tak över huvudet. Inte heller krävs moralpredikningar för att förmå en människa att anstränga sig för att på ett eller annat sätt bidra till välfärd och utveckling. Problemet är snarare att det i många fall är svårt att förklara hur en given arbetsuppgift faktiskt bidrar till att göra samhället bättre, varför den behöver utföras.

Jag har sagt det förr och jag säger det igendet är inte en naturlag att alla måste arbeta 40 timmar i veckan. I takt med teknisk utveckling och inte minst med digitaliseringen behövs färre mänskliga händer för att utföra de uppgifter som förr krävde massiva arbetsinsatser av många. Vi behöver fortfarande fylla våra grundläggande behov, så som mat på bordet och tak över huvudet. Därutöver har vi i takt med civilisationens utveckling skapat behov som kanske inte är helt nödvändiga för överlevnad, men definitivt rimliga och viktiga för att dels fortsätta att utvecklas men även för att den moderna människan inte bara vill överleva, utan helst också ha ett innehållsrikt liv.

Frågan som uppstår och som borde vara viktigare än att prata om arbetsmoral, är vilka arbetsuppgifter som är nödvändiga för att främja utveckling och bevara välfärden? Och hur stora arbetsinsatser kommer att krävas av enskilda personer för att upprätthålla detta? Hur fördelar vi resurser på ett rimligt sätt som håller i framtiden?

När det i andra länder har börjat experimenteras med basinkomst eller medborgarlön möts dylika förslag i Sverige med hånskratt, från de allra flesta håll. Den som så mycket som andas att basinkomst kanske kan vara något ses som naiv och omoralisk. Men även om det inte är möjligt att införa medborgarlön i dagsläget är det endast dumt att inte ens kunna reflektera över det som en möjlighet i framtiden.

Detsamma gäller arbetstidsförkortning. Det är synd att endast Vänsterpartiet driver frågan, då de experiment som har gjorts och görs oftast visar att sex timmars arbetsdag effektiviserar, ökar produktiviteten och höjer livskvaliteten och arbetsglädjen (och kanske även arbetsmoralen) för individerna.

Liberalismen har tyvärr kommit att förknippas nästan uteslutande med marknadens frihet. Diskussionen om individens frihet i ett ekonomiskt system som också rymmer inslag av ofrihet och tvång har därmed blivit hämmad. En fri marknad behöver inte stå i motsats till en annan syn på arbete än den i dag rådande.

Vad jag knappt nämnt men som inte är oviktigt i diskussionen är också frågan om klimatet. Jordens resurser är begränsade och tillväxt baserad på ökad produktion och användande av naturresurser håller inte i längden. Men när den kortsiktiga ekonomin blir viktigare än hållbarhet och människans överlevnad är det såklart svårt för den kapitalistiska högern att på allvar ta tag i klimatfrågan, eftersom det skulle kräva helt nya tankesätt, och kanske avsteg från vad som kommit att bli viktiga liberala principer.

Av Sofia Mirjamsdotter i samma ämne:

Arbeta för att leva eller leva för att arbeta?

Mer läsning

Annons