Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Låt inte Miljöpartiet kvotera Netflix

Digitala streamingtjänster har inneburit en lika omvälvande revolution för konsumtion av TV-program som digital distribution av artiklar inneburit för lästa nyheter.

Annons

Avsändaren blir väsentligt mindre intressant - det enskilda programmet eller artikeln måste nå sina konsumenter på sina egna meriter. TV-tittare och läsare agerar on demand, och i takt med att spridningen blir viral blir en återkommande och långvarig relation till producenten allt mindre viktig.

Vänstersidan i politiken har ofta haft svårt för en fri kultur. Länge sågs bred, fri, folklig underhållning som något hotfullt och i behov av en statlig reglering. Och det var alltid kommersialisering och USA-fientlighet som var grogrunden för de antiliberala ingreppen.

Sändarutrustning för pop beslagtogs av staten. Privata Radio Syds ägare Britt Wadner dömdes till på 1960-talet till fängelse och fick sitta på Hinseberg för sitt brott - att ha sänt popmusik.

Så sent som på 1980-talet, när tekniken gjorde det möjligt att titta på TV från hela världen, drev S-kvnnorna kravet på ett generellt parabolförbud. Att folk skulle få möjlighet att titta på vilka program de ville kunde väl aldrig vara bra?

Fortfarande finns en föreställning att konsumenter går till kanaler eller avsändare som sådana för att ta del av det samlade utbudet där - som förr när ett homogent TV-tittande i få kanaler började tidigt på kvällen och slutade sent, med primetime någonstans mitt på kvällen.

Digital distributionsteknik gör att ingen i framtiden frågar sig "vad är det på TV i kväll?". Den stora aktören Netflix publicerar omfattande material, 10-15 timmar åt gången, av globalt populära serier, och många väljer att se många avsnitt i ett sträck.

Netflix har visat konstnärligt högstående serier. Många kritiker har beskrivit dess berättar- och konsumtionsform som vår tids romankonst. Men kulturen kommer ju från USA. Genast kickar den europeiska kulturprotektionismen i gång.

EU-kommissionen vill lagstifta om att exempelvis Netflix ska tvingas erbjuda europeisk kultur i sitt utbud. Och kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) reagerar ryggmärgsmässigt fel:

"Jag är väldigt mån om det svenska innehållet och den svenska kulturen. Som statsråd och som del av regeringen kan man inte vara för principfast mot olika former av förslag som kommer.", säger hon till sajten Altinget.

Steget från att stödja verk med höga kulturvärden, som sker via public service och olika kulturanslag, till att överväga tvinga fria, privata, globala kulturdistributörer att sprida påbjuden kultur från vissa länder, var alltför kort för kulturministern.

Tvärt om borde hon vara principfast. Låt den privata kulturen vara fri.

Mer läsning

Annons