Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: När journalistiken havererar i jakten på klick

/
  • Förr såldes nyheter in med hjälp av löpsedlar. I dag är det rubriker på nätet som ska locka till klick.

Journalistik är livsviktig i en demokrati. Oberoende, granskande, objektiv journalistik som ifrågasätter makten och hjälper medborgarna att göra medvetna val är en central grundpelare i varje demokratiskt samhälle. Samtidigt minskar allmänhetens förtroende för journalistiken. Det är inte så konstigt.

Annons

Bara de senaste dagarna har flera journalistiska haverier avslöjats, varav ett har publicerats även av Sundsvalls Tidning. Det rör sig om en artikel som på lösa grunder beskriver tiggeriet i Gävleborgs län som organiserat. En artikel som snart visade sig innehålla flera grova faktafel, byggda på polisuttalanden som senare tagits tillbaka.

Ett annat haveri, betydligt mer omfattande, beskrivs i DI Digital, och handlar om hur flera svenska medier, bland andra Expressen och Aftonbladet, köper nyhetsmaterial av en i allra högsta grad oseriös nyhetsbyrå som fejkar nyheter och ljuger ihop nyheter som visserligen sällan är avgörande vare sig politiskt eller på andra sätt, men som ändå raserar trovärdigheten även för tidningarnas egna nyheter.

Gemensamt för dessa haverier är att det i båda fallen rör sig om så kallade klickraketer. Artiklar som blir virala, som delas flitigt i sociala medier och som genererar hög läsning.

Det är delvis begripligt. Många nyhetssajter kämpar med att få intäkter, och antalet klick ofta är avgörande för att kunna sälja annonser.

Klickjakt i sig behöver inte heller vara någonting dåligt. Journalistik kostar pengar och någon måste betala. Tidigare utgick man från upplagans storlek, i dag räknar man antalet läsare av enskilda texter på nätet. Det är rimligt och nödvändigt för att ha ekonomi i verksamheten. Men det är farligt för både demokratin, journalistiken och mediebranschen om klickjakten sker på bekostnad av sanningshalten i innehållet.

Trovärdigheten måste återerövras om journalistiken ska ha något existensberättigande också i framtiden. Den är extra viktig inte minst i ett samhälle där desinformationen flödar, där alternativa nyhetssajter vinklar och förvränger eller rent ut hittar på. Där källkritiken är på en sådan nivå att en nyhetssajt som satsar på att källkritiskt granska sådant som sprids på nätet och vinner journalistpris för det.

Mittmedia har precis inlett en kampanj som med hjälp av korta skräckfilmer vill sprida budskapet om vad som kan hända utan granskande journalistik.

Riksdagens konstitutionsutskott har i ett uttalande om det nya presstödet förklarat att det för att få presstöd ska krävas en redaktion där reportrarna har tid för granskande och fördjupande journalistik. Det är en skam att det ens ska behöva sägas.

Det finns ingen anledning att svartmåla journalistikens framtid. Det produceras mängder av genuina granskningar på svenska redaktioner. Nya aktörer intar scenen och testar kreativa finansieringslösningar för att bekosta dyr med viktig journalistik, medan gamla redaktioner krymper, både i antal och storlek. Det säger sig självt att det påverkar även innehållet i produktionerna. Omställningen från papperstidningar till digitalt distribuerad journalistik har inneburit många stålbad. Men i det intensiva utvecklingsarbete som pågår är det viktigt att komma ihåg att journalistikens grundprinciper är desamma oavsett publiceringskanal.

Kvalitetsgranskningar genererar inte sällan mängder av klick. Det finns alltså inget motsatsförhållande mellan god journalistik och räckvidd. Klick behöver inte vara något fult, men det måste finnas substans bakom länkarna. Ändå tycks många mediehus ha drabbats av panik inför det osäkra ekonomiska läget i branschen, och paniken leder till att man vill driva trafik enkelt och snabbt med sockerstinn lättuggad bukfylla, ofta utan närmare faktakoll, i stället för att göra det genom kvalitet som håller i längden. Matnyttig sådan som kanske inte blir klickraketer första dagen, men som bevarar trovärdigheten och håller blodsockernivån på en jämn och stadig nivå.

I stället för att drabbas av panik är det önskvärt att mediehusen vågar byta sockret mot fibrer och satsa på journalistik som håller i längden, där inga pudlar behöver göras timmarna efter publicering.

När jag var liten brukade man säga att "det står i tidningen, alltså måste det vara sant". Och ja, om journalistiken ska överleva måste den faktiskt vara sann. Att kompromissa med sanningen är inte att göra journalistik.

Mer läsning

Annons