Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Skolan får inte svika decemberbarnen

Annons

Decemberbarn har svårare i skolan. Lärare har alltid märkt skillnad mellan dem och januaribarnen, som klarar sig mycket bättre och sedan får högre betyg. Vid skolstart är dessa 7 ½-åringar nästan ett år äldre än decemberbarnen.

Individuella skillnader mellan barn är alltid stora, så i en enskild barngrupp kanske det inte märks. Karin född i december kan vara bäst i klassen. Men över tid, sett till en större grupp, är mönstret tydligt.

Förr tänkte vi kanske att den skillnaden är en effekt på marginalen, något vi får så lov att stå ut med.

Den tanken är det dags att släppa en gång för alla. Nu är det slut med det.

För det visar sig att mindre än ett års skillnad mellan ettagluttarna innebär enorma skillnader i livschanser. Konsekvenserna för barn som råkade födas på fel sida nyår är rent katastrofala.

Försäkringskassan kom i veckan med en rapport där de jämfört utbetalningar av ersättningar till vuxna födda månaden före nyår jämfört med månaden efter. Skillnaden är sanslöst stor.

Decemberbarn har mycket oftare diagnoser som adhd och andra beteendestörningar. De får klart oftare sådana stöd som går till funktionshindrade eller personer som inte kan arbeta, till exempel förtidspension. Det gäller alla sådana ersättningar, år efter år.

Undersökningen bevisar två mycket tunga, obehagliga fakta. För det första: Bra skola, speciellt i yngre år, är vansinnigt viktigt för barnets hela framtid – medan halvdan skolgång kan vara den direkta orsaken till arbetsoförmåga, funktionsnedsättningar och bidragsberoende.

För det andra: Svensk skola misslyckas överlag med att anpassa undervisningen till enskilda barn. Dess misslyckande har saboterat framtiden för många svenskar. Och det tycks bara bli värre.

Någon annan möjlig förklaring än skolan finns inte. Barn kan ha stora skillnader i gener, uppväxtmiljö och personlighetsdrag. Men det är förstås jämnt fördelat mellan födelsemånader. Det enda som skiljer grupperna januaribarn och decemberbarn åt, är när i livet de börjar skolan.

Hade svensk skola fungerat som den ska, så hade det här starka sambandet varit en strålande nyhet. Enormt många problem i vuxen ålder kan alltså förebyggas bara skolan fixar att ta hand om barnen ordentligt de första åren.

Nu är det i stället ett mycket oroande nyhet. För skolan sviker barnen.

Många av dem hade kanske inte ens behövt en enda lärartimme extra. De hade bara behövt stanna i förskolan ett år till, och börja i skolan först när de var tillräckligt mogna.

Förr kunde detta göras lättare. Det fanns skolmognadstester, men de försvann. Kommunerna vill hellre att barnen börjar skolan så fort som möjligt, för att spara in ett års förskolekostnad. I princip försvann också möjligheten att gå om ett år i lågstadiet, av samma ekonomiska skäl.

Den dumsnålheten ser vi resultatet av. För det första ett stort personligt lidande för människor med funktionsnedsättningar och bidragsberoende som de inte hade behövt ha. För det andra vansinniga summor som skattebetalarna måste lägga på att försörja dem, kanske livet ut.

De skenande kostnaderna för bidrag och ersättningar är ett stort problem för statskassan. Olika regeringar försöker lösa det genom att snåla in på ersättningarna, att skärpa regler, att bevilja mindre stöd. Men de drabbade blir knappast friskare för det. Lösningen måste vara att börja i andra ändan.

Till en bråkdel av kostnaden för att försörja sjuka och utsatta människor resten av livet, kan vi idag göra skolan bättre. Dels behöver barn tillåtas att stanna lite längre i förskolan eller lågstadiet vid vid behov. Dels måste skolan på riktigt börja klara att uppfylla de vackra orden om att möta den enskilda eleven på sin egen nivå.

Om så bara en tiondel av de elever som riskerar att bli utslagna i stället når över tröskeln för ett liv i egen försörjning, har vi gjort den bästa investeringen för statsbudgeten om 20 år. Och alla år därefter.

Mer läsning

Annons