Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Vem bryr sig om Petersvik?

/
  • Villa Solbacken, en av de välbevarade villor som måste rivas om Logistikparken ska byggas i Petersvik.

I hela mitt liv har jag bott i Sundsvall. I alla år har jag ofta hört nostalgiska suckar över träkåkarna på Norrmalm som revs i början av 70-talet för att ge plats åt parkeringsplatser.

Annons

Jag har heller aldrig träffat någon sundsvallsbo som inte beklagar det faktum att varifrån man än gör entré till staden möts man av industrier och fula byggnader. För att inte tala om inre hamnen! Detta sorgebarn som trots många försök genom åren aldrig lyckats bli den plats mitt i stan som får oss att känna att Sundsvall faktiskt ligger vid havet.

Gamla misstag är svåra att reparera. Gamla Norrmalm är för evigt utplånat. Husen som revs var visserligen inte i särskilt gott skick, och delvis kan rivningen försvaras med det. Något som knappast gäller för de gamla villorna i Petersvik som nu står på tur att för evigt utplånas.

Detta trots att det finns väldigt många frågetecken kring bygget av den logistikpark som planeras på platsen. Risken är överhängande att vi om fyrtio år beklagar detta projekt på samma sätt som vi i dag beklagar somliga andra vyer kring Sundsvall. Ändå är engagemanget för att bevara Petersvik förvånande svalt, även om det finns några eldsjälar som tycks lägga i stort sett all sin tid på att väcka engagemang i frågan.

Är det ingen som bryr sig om Petersvik?

Nu är ju inte nostalgi ett riktigt relevant argument för att inte göra infrastruktursatsningar. Husen på Norrmalm var fallfärdiga och det behövs parkeringsplatser. Men Petersvik handlar om mer än enbart nostalgi. Det handlar om en kulturbebyggelse i välbevarat skick, och ett stadsnära grönområde som aldrig kommer att kunna återskapas om det fylls igen med betong. Ändå råder enighet i kommunfullmäktige gällande uppförandet av logistikparken, och medborgarna tycks i stort sett lita på politikerna.

Det parti (Sundsvallspartiet) som hade bevarandet av Petersvik som sin huvudfråga inför valet kom inte ens in i fullmäktige.

Kan det vara så att det bristande engagemanget handlar om vilken sorts hus vi pratar om? Rikemansvillor. Eller om platsen, som trots att där inte råder något förbud för allmänheten att vistas ändå kommit att uppfattas som privat område, endast tillgängligt för dem som bor där? Har sundsvallsbor i allmänhet helt enkelt inte någon egen relation till Petersvik? Eller tänker man att det är rätt åt dem, att människor som förmodas ha det lite bättre ställt än andra också kan få känna på hur det är att köras över av myndigheter?

Är det så att man låter sig förblindas av fina ord om tillväxt och framtid utan att syna argumenten, utan att på allvar överväga alternativa lösningar?

När Svenska Dagbladet häromveckan uppmärksammade den planerade rivningen av Petersvik blev engagemanget stort bland läsare runt om i landet, människor som inte direkt berörs och aldrig har varit där.

Det finns anledning för både medborgare och politiker att fundera över om det verkligen är så bråttom med inlösen och rivning av husen som ännu står kvar i området. Inte minst för att ingen i dagsläget kan garantera att logistikparken verkligen kommer att uppföras.

För att projektet ska kunna bli verklighet krävs att SCA går in med en betydande del av finansieringen, något som kommunen kallt räknar med men inte har några garantier för. Det krävs också att Trafikverket prioriterar att uppföra det triangelspår som planeras.

Det finns all anledning att trycka på pausknappen tills dessa förutsättningar garanterats, och under tiden reda ut om logistikparken skulle kunna uppföras någon annanstans, eller om det är så att den kanske inte gör vare sig till eller från för Sundsvalls framtida utveckling.

Risken är annars att vi om fyrtio år står och beklagar att det blev en parkeringsplats av det som en gång var ett idylliskt grönområde nära stan.

Mer läsning

Annons