Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnorna väntar fortfarande

/

Annons

I Sveriges kommunstyrelser sitter, inte helt oväntat, en majoritet av män. Det visar en granskning som SVT Pejl gjort. Endast 39 procent av landets kommunstyrelseledamöter är kvinnor. Bara två partier har fler kvinnliga ledamöter än riksgenomsnittet, Socialdemokraterna med 45 procent och Miljöpartiet med 44 procent.

Att kommunstyrelserna är ojämställda är föga förvånande. SVT Pejls undersökning visar också att ingen nämnvärd positiv utveckling skett de senaste tio åren. Moderaterna är det parti där andelen kvinnliga kommunstyrelseledamöter ökat mest, från 26 procent till 35 procent. Vänsterpartiet har däremot inte fått fler kvinnliga kommunstyrelseledamöter alls de senaste tio åren, men är fortfarande tredje bästa parti med sina 38 procent.

För 20 år sedan, inför 1994 års val, gjorde Socialdemokraterna något historiskt. De började med "varannan damernas"-principen. Tanken var enkel: Varannan person på listorna skulle vara en kvinna. En enkel förändring som ändrade synen på representativ makt. Det är nog inte allt för långsökt att dra slutsatsen att Socialdemokraternas varannan damernas-princip satte press på de övriga partierna. Partiernas riksdagslistor inför 2014 års val är betydligt mer jämställda än för 20 år sedan. Även om Socialdemokraterna fortfarande är det enda parti med helt jämn könsfördelning bland kandidaterna är det egentligen bara ett av de partier som i dag sitter i riksdagen som har en så pass skev könsfördelning att den är nämnvärd, nämligen Sverigedemokraterna, där 70 procent av riksdagskandidaterna är män.

Vad spelar det egentligen för roll hur många män respektive kvinnor som sitter i våra parlament? Svaret är representation. Att maktens korridorer fylls av lika andel män och kvinnor har både en symbolisk funktion i att både män och kvinnor känner sig representerade, och en rent praktisk representationsfunktion. Om ett kön är överrepresenterat finns oundvikligen risken att beslut fattas till fördel av det överrepresenterade könet. Kommunstyrelseledamöter är bara människor, de skapar sin syn på saker utifrån sina egna erfarenheter.

Det går också reflektera över varför just kommunstyrelserna är mindre jämställda än kommunfullmäktige i övrigt eller riksdagslistorna. Något man ofta glömmer när man granskar könsfördelning i olika sammanhang är att det inte bara går att räkna antalet män respektive kvinnor i en församling. Nästan ännu viktigare är det att se vilka positioner som fylls av vilket kön. När våra kommunstyrelser har en övervikt av män, trots att kommunfullmäktige är relativt jämställda, är det ett tydligt exempel på att kvinnor visserligen kan få en kommunfullmäktigeplats men har långt till de högsta positionerna. Paralleller kan osökt dras till att vi har en hyfsat jämställd riksdag - men bara två kvinnliga partiledare för ett riksdagsparti. Och vi lär nog få vänta ett bra tag på en kvinnlig statsminister.

Sveriges parlament har blivit mer jämställda och det ska vi vara glada för. Men trots det är det fortfarande männen som sitter på mest makt, på flest ordförandeposter, på flest toppositioner. Kvinnorna väntar fortfarande på att få samma reella makt som män har.

Mer läsning

Annons