Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läge för ny skattereform

/
  • Det är över 20 år sedan den senaste stora skattereformen, och kanske är dags för en ny?

Annons

I den situation som nu råder undrar många hur Sverige ska kunna regeras under de kommande åren. Blir det stabilitet, ordnat kaos eller bara kaos?

Men ett oklart parlamentariskt läge behöver inte innebära käbbel, regeringskriser och instabilitet av det slag som rådde i Sverige under minoritetsparlamentarismens tid, det vill säga innan Socialdemokraterna och Centerpartiet inledde sin kohandel 1933. Allt beror på vilken praxis som partierna nu etablerar.

Frågan är av stor betydelse, för om Sverigedemokraterna lyckas samla över 10 procent av väljarna även i kommande val, kan det rådande läget i värsta fall bli ett normaltillstånd i svensk politik. Och om den nyordning som den dåvarande oppositionen införde under den föregående mandatperioden – när en enskild del av regeringens budget bröts ut för att kunna stoppas – ligger fast kan läget bli besvärligt.

Under hösten väntas Högsta förvaltningsdomstolen fatta beslut om huruvida de rödgröna och SD verkligen hade rätt att stoppa regeringens höjning av brytpunkten för statlig skatt. Som nyligen konstaterades i en ledarkommentar i Dagens Nyheter så borde Stefan Löfven hålla tummarna för att rätten underkänner hans partis tidigare agerande, så att besvärliga hinder för den kommande regeringen kan försvinna.

Även om så inte sker borde det vara möjligt att använda den nya mandatperioden till att åstadkomma någonting konstruktivt – om den rätta viljan finns. En sådan möjlighet vore att få till stånd en blocköverskridande skattereform som kan göra skattesystemet mer enhetligt och effektivt.

Det har gått över 20 år sedan Sverige senast fick en genomgripande omläggning av skattesystemet, i och med att århundradets skattereform genomfördes 1990/91. Den gången var det S, FP och C som stod bakom uppgörelsen och tanken var att skapa en mer likformig beskattning. Det fanns också en målsättning om att göra skattesystemet mer effektivt och rättvist. Men mycket har hänt sedan dess. Ekonomin har globaliserats, vi har gått med i EU och fler än 500 regelförändringar har hunnit genomföras.

I tidskriften Ekonomisk Debatt (4/2014) har nationalekonomen Åsa Hansson argumenterat för att Sverige nu behöver en ny stor skattereform. Med en sådan reform skulle effektiva skatter som fastighetsskatten kunna återinföras, och momsen skulle kunna återgå till att bli enhetlig. I gengäld skulle mer skadliga skatter kunna sänkas. Dessutom vore det enligt Hansson läge att se över den beskattningen av kapital som gör att utländska ägare gynnas på bekostnad av svenska.

Resonemanget är intressant, och Åsa Hansson är långt ifrån den första ekonom som har ifrågasatt den ad hoc-modifiering av skattesystemet som har tillåtits pågå alltsedan 1990-talet. Det är lätt att förstå ekonomernas utgångspunkter. Det är samtidigt svårt att tänka bort de politiska realiteter som har gjort att en ny blocköverskridande skattereform har låtit vänta på sig så länge.

Bråk om skatter tillhör de mest naturliga inslagen som finns i den svenska inrikespolitiken. Men just nu, efter kaosvalet 2014, kanske det trots allt finns en öppning. Poängen med skattereformen skulle inte nödvändigtvis behöva vara att sänka skattetrycket ytterligare, och S har som bekant redan accepterat stora delar av Alliansens skattesänkningar.

Samtidigt skulle S sannolikt få nöjet att riva upp reformer som Alliansen har genomfört, men som oberoende experter har dömt ut som ineffektiva. Förutsatt att även Allianspartierna är beredda att närma sig frågan med ett öppet sinne borde det vara möjligt för båda blocken lyssna på ekonomerna, göra om och göra rätt. Detta om något skulle – för att använda Reinfeldts gamla favorituttryck – tjäna Sverige väl.

Mer läsning

Annons