Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lägg inte det pussel som normaliserar Sverigedemokraterna

/
  • Dagens industris ledarsida lyfter frågan om EU-migranternas eventuella påverkan på svensk turism.

Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra. På grund av partiets program, politik, företrädare och förbindelser lever SD i isolering.

Annons

Den situation som partiet än så länge befinner sig i påminner om hur det dåvarande kommunistpartiet en gång behandlades. Men jämförelsen mellan behandlingen av SD och dåvarande SKP/VPK haltar, och det inte bara därför att det handlar om partier med helt olika ideologisk hemvist.

Mycket talar nämligen för att den normaliseringsprocess som i kommunisternas fall sträckte sig över decennier kan vara över inom en ganska snar framtid när det gäller SD.

Det börjar bli alltför många inom den borgerliga offentligheten som ständigt tassar runt på gränsen till ok. Ofta över, men alltid tillräckligt nära gränsen för att hoppet tillbaka blixtsnabbt ska kunna göras, om någon försöker syna korten. Det gäller ju att vara smart om glidningarna ska kunna passera obemärkta – som "modiga" ställningstaganden.

Ha, här finns inga tveksamheter! Bara mod och sanningslidelse. Åsiktskorridor på er, falska posörer!

Samtidigt fortsätter bitarna att falla på plats i ett pussel som – förhoppningsvis – aldrig var avsett att läggas, men som likväl avtecknar en oroväckande bild.

Synen på asylrätten, människor i utsatthet och muslimer vrids gradvis om. Plötsligt kan en stor svensk dagstidning (Dagens industri 17/7) börja diskutera tiggeri som ett problem för turismnäringen: "En fråga vi bör ställas oss är hur turisters bild av vårt välfärdsland påverkas när en del av gatubilden i svenska städer numera utgörs av utfattiga människor som ber om allmosor." Som om problemet handlade om hotade svenska turismintäkter.

Cynismen firar nya triumfer, men ledarredaktionen i fråga kommer att förneka det, ty skribenten vandrar tillräckligt nära gränsen till ok för att ett elegant litet skutt tillbaka ska kunna tas. Sedan är det bara att tillämpa de väl beprövade strategier som skyddar mot kritik, och som gör vidare diskussion meningslös. Kanske kan man också passa på att rasa mot alla de antirasister som är antirasister på fel sätt, och vars kritik därmed kan nonchaleras oavsett hur välgrundad den är.

Vad har då detta med SD att göra? Förmodligen en hel del.

Något som SD hittills har saknat är en struktur av opinionsbildare, institutioner och fria intellektuella som ger de egna perspektiven förankring i samhällsdebatten. Vänsterkrafterna har exempelvis Göran Greider, Johan Ehrenberg och en lång rad både talföra och briljanta feminister. SD har Ian Wachtmeister.

Men om de små stegens tyranni får fortsätta kan det snart finnas en mer eller mindre öppet SD-vänlig eller SD-tolerant krets av offentliga personer, som utgör något av en stödjande struktur runt SD. En löst sammanhållen åsiktsgemenskap bestående av individer med viktiga plattformar och energiskt viftande svansar. Personer som kan gå in i den nya rollen med ett visst förtroendekapital och som därmed kan göra skillnad.

Personligen känner jag ingen som helst samhörighet med de delar av borgerligheten som medvetet eller omedvetet krattar manegen för mörka krafter. Jag känner bara sorg, och en växande frustration.

Märker in inte själva vad ni håller på med? Förstår ni verkligen inte vad som håller på att hända?

Att det än så länge rör som ett begränsat antal personer är en klen tröst eftersom trenden är tydlig.

Mer läsning

Annons