Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landstinget ett bevis på att det är dyrt att vara fattig

/
  • Nyutbildade sjuksköterskor från Mittuniversitetet vill inte stanna i länet.

Annons

Det är ingen hemlighet att landstinget i Västernorrland har problem. Sjuk- och hälsovården går med stora underskott, patienter får ligga i korridorerna länets sjukhus då vårdplatser saknas och personal säger upp sig på grund av missnöje med hur verksamheten fungerar (eller inte fungerar).

Läkarbristen är konstant och landstinget måste årligen anlita stafettläkare för att få verksamheten att gå runt. Det är även akut brist på sjuksköterskor. Därför är nyheten att många sjuksköterskor som utexamineras från Mittuniversitetet ratar Västernorrlands läns landsting oroande, något som Sundsvalls Tidning kunde berätta på nyhetsplats i tisdags.

Det har dock sina förklaringar. Löneläget i Västernorrland är bland de lägsta i landet för sjuksköterskor. Räknar man dessutom in möjligheten att resa till Norge och arbeta så kan inget svenskt landsting konkurrera. Nu är lön förstås inte allt här i världen, men det är inte heller så att landstinget i Västernorrland erbjuder andra förmåner eller villkor som vida överglänser konkurrerande landsting. Snarare pekar flera av de sjuksköterskor som tidningen har pratat med på att även arbetssituationen i Västernorrland avskräcker. Det handlar till exempel om dåliga scheman och stressiga förhållanden, utöver den låga ingångslönen. Få personer lockas av en sådan arbetsmiljö. Är lönen därtill låg och möjligheterna till löneutveckling små, ja då är det kanske inte så konstigt att sjuksköterskorna ratar Västernorrland.

Märkligt nog har landstinget heller inte kämpat för att få behålla åtminstone några av de sjuksköterskor som nu är färdiga med sin utbildning vid Mittuniversitetet. När andra landsting har lockat och pockat så har det varit tyst från Västernorrland.

Problemet för landstinget är att lönerna skulle behöva höjas och villkoren förbättras för att locka hit fler sjuksköterskor. Samtidigt är ekonomin så dålig att nya nedskärningar förmodligen är att vänta. Det finns helt enkelt ingen "quick fix" som gör att landstingets ekonomi kommer på grön kvist och förbättrar situationen för de anställda.

Men inte heller dagens situation med brist på både sjuksköterskor och läkare är gratis. Stafettläkarna kostar årligen många miljoner kronor och sjuksköterskor som kan tänka sig att skjuta på sin semester, för att undvika att länets sjukhus står utan personal under sommarmånaderna, erbjuds en generös ekonomisk kompensation. Landstinget i Västernorrland visar med all önskvärd tydlighet att det ligger en hel del i påståendet att "det är dyrt att vara fattig".

Det bästa vore förstås om de höga kostnaderna för stafettläkare skulle kunna reduceras och på så sätt frigöra resurser för att tillsvidare anställa fler läkare och sjuksköterskor, samt erbjuda bättre villkor för de som redan är anställda. Här kommer dock ett annat problem in i bilden: Det är inte helt enkelt att rekrytera läkare till Västernorrland. Särskilt inte allmänläkare till länets alla vårdcentraler. Det underlättar förstås inte att samma person kan tjäna det dubbla – eller än mer – genom att ambulera och arbeta för olika landsting.

Något måste i alla fall göras åt både arbetsmiljön och lönenivån i landstinget om ny personal ska kunna rekryteras och redan anställda behållas.

Mer läsning

Annons