Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landstingsmajoritetens politiska impotens

/
  • Eva Andersson (MP), Elisabet Strömqvist (S) och Lars-Gunnar Hultin (V) saknade besked på onsdagens presskonferens.

Läget var gyllene för landstingets politiska majoritet (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet) att komma med konkreta politiska besked om vad som måste göras för att få ekonomin i balans.

Annons

Krismedvetenheten bland oss som bor i Västernorrland torde vara stor efter rapporterna om det usla resultatet för 2014; 223 miljoner minus totalt för landstinget och 308 miljoner minus för hälso- och sjukvården.

Det kallades till presskonferens och bland de politiskt intresserade spekulerades vad som komma skulle: En skattehöjning? En substantiell neddragning av Sollefteå sjukhus? Kreativa förslag för att få ner kostnaderna för stafettläkare?

Länets press samlades i landstingets lokaler i Härnösand och föreställningen inleddes. Beskedet som Elisabet Strömqvist (S), Lars-Gunnar Hultin (V) och Eva Andersson (MP) gav: Vi fortsätter på den inslagna vägen.

Det duger inte.

Det duger verkligen inte.

Landstinget befinner sig i en ekonomisk kris närmast utan motstycke – tidningen Dagens Samhälle visar att underskottet för hälso- och sjukvården i Västernorrland är det största i hela landet, inte som andel av befolkningen, utan i kronor och ören – och den politiska majoriteten har inte ett enda konkret besked att komma med.

Likt strutsen sticker man huvudet i sanden och låtsas som ingenting.

På en direkt fråga om skatten måste höjas svarar Strömqvist:

– Det kan inte uteslutas.

Precis samma besked som tidigare alltså. Varför kalla till presskonferens om man inte har något att komma med?

"Strukturella insatser" kan inte uteslutas, fick vi veta. Men det är "för tidigt att säga i dag" hur sådana skulle se ut eller när de kan tänkas komma.

Ett uttalande som har potential att bli bevingat – något i stil med Per-Albin Hanssons "Vår beredskap är god" – var när Elisabet Strömqvist sa:

– Vi vill ta ansvar direkt så här i början på mandatperioden. Vi kan inte förlora ett helt år till dess att vår landstingsplan börjar gälla.

Det hade varit mycket välkommet om så var fallet. Tyvärr så finns det en väldigt tydlig diskrepans mellan det Strömqvist sa och det som majoriteten levererade.

Den styrande majoriteten i landstinget tycks, tvärtemot vad man säger, ha drabbats av politisk impotens.

Ett bra besked var förvisso att landstinget ska undvika att fatta beslut som är kostnadsdrivande och som saknar finansiering. Men det handlar om att bromsa ökande kostnader, i nuläget måste mycket mer än så till. Kostnaderna måste reduceras. Och det ordentligt.

Problemet går inte att lösa helt genom att höja skatten. Landstingsskatten i Västernorrland är förvisso inte exceptionellt hög, men tillsammans med den höga kommunalskatten i samtliga Västernorrlands kommuner är den totala skattesatsen hög för oss som lever och verkar i Västernorrland.

En skattehöjning är kanske oundviklig, men den måste kombineras med andra radikala grepp. ST har länge argumenterat för att se över strukturen med tre fullvärdiga akutsjukhus. Det går inte att fortsätta att skära kostnader lite här, lite där – det behövs en större översyn av hela landstingets organisation.

Att sjukhuset är viktigt för Sollefteå kommun går inte att argumentera emot. Dels för att leverera sjukvård till de boende i Ångermanlands inland, dels för att sjukhuset är en av Sollefteås största arbetsgivare. Det första skälet är mer allvarligt än det senare; det kan inte vara landstingets primära uppgift att förse Sollefteå kommun med arbetstillfällen. Däremot är det landstinget uppgift att se till att samtliga länsbor har en rimlig tillgång till vård.

En nedläggning, eller i alla fall en kraftig bantning, av sjukhuset i Sollefteå skulle förstås få negativa konsekvenser för en del boende i Ångermanland. Samtidigt är det, som har konstaterats upprepade gånger, inte möjligt att ha tre fullvärdiga sjukhus i en region med så liten befolkning som Västernorrland. Det är varken försvarbart ur ett ekonomiskt eller ur ett vårdperspektiv.

En jämförelse med Jämtland kan vara på sin plats. Också Region Jämtland Härjedalen (som landstinget i Jämtland nu mera heter) är glest befolkat och där finns bara ett sjukhus; det i Östersund. Kan ett sjukhus leverera en godtagbar vård i Jämtland/Härjedalen så kan två sjukhus rimligen göra det samma i Västernorrland.

Landstingets ekonomi har under många år varit dålig. Trots ständiga neddragningar år efter år på länets tre sjukhus så fortsätter underskotten att öka. Politikerna har inte saknat tid att fundera och utreda vad det beror på. Nu är det dags att gå till handling.

Mer läsning

Annons