Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LEDARE: Hur kommer M att svara på C:s tydliga utmaning?

/
  • Johanna Jönsson från Mora blev något av huvudperson under C-stämman. Det lilla motståndet i C mot en generös flyktingpolitik har antytt att man nu slutar driva intern opinion i frågan.

Annons

Känslan av att vara i stigande, på väg mot en ny roll i svensk politik, präglade Centerpartiets riksstämma i Falun torsdag-söndag.

Fredrick Federley, som valdes till andra vice ordförande, gav intervjuer där han förklarade att C ska bli det största borgerliga partiet.

Minns då att C var det tredje borgerliga partiet under den första mandatperioden för alliansen, och att partiet tappade rollen som störst i borgerligheten för runt 35 år sedan.

Rutinerade stämmodeltagare sade att man får gå tillbaka till 1980-talsstämmorna under Olof Johanssons partiledartid, för att hitta en lika god stämning i C.

Någon väldigt stabil grund för optimismen finns måhända inte. Annie Lööfs förtroendesiffror, som är högst av partiledarna, är ändå låga historiskt sett, och säger mer om väljarnas allmänna åsikt om det politiska ledarskapet just nu. Hennes konsekvens har betalat sig.

C har nyligen haft någon enstaka opinionsundersökning som närmat sig 10-procentsnivån, men när de viktas samman i så kallade poll-of-polls mäts C:s stöd ändå till 6-7 procent.

C:s framtidstros förklaring finns antagligen i att många ser en plats på det politiska fältet som är obesatt. M uppfattas fortfarande, en tid efter epoken Reinfeldt/Borg, som triangulerande för att vinna "mittenväljare".

I det läget går C tydligt i liberal riktning (trots att ledande centerpartister på 1990-talet knappast skulle kallat sig liberaler). Det attraherar väljare från andra borgerliga partier, som tycker oppositionspolitiken i FP och M ännu är för oklar.

När M velar säger C:s ekonomiskpolitiske talesman Emil Källström att han vill "reformera arbetsmarknaden i grunden" och LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson beskriver C som "hökaktigare än vad gamla M var".

När konservativa och liberalkonservativa debattörer pekar på alla problem som flyktingvågen för med sig deklarerar C:s liberaler att det tvärt om ger nya möjligheter och att generositet i flyktingpolitiken ska råda för att det är rätt.

Johanna Jönsson, migrationspolitisk talesperson, drar sig inte för att berätta om att hon för en vecka sedan mådde så dåligt över sina upplevelser att hon bara grät en dag.

"Jag kan inte värja mig. Jag vill inte värja mig. Jag vill inte vara en politikerrobot", sade hon.

Hon går i land med sin patosfyllda politiska framtoning, för att den kombineras med klara besked om att hon vill se drastiska förändringar av bostadsmarknaden, socialförsäkringssystemet och det kommunala inflytandet.

Lägg därtill chefsekonomen Martin Ådahl vars credo är att C ska vara det parti som ger de marginaliserade hopp, och därmed bryta de höger- och vänsterpopulistiska trender som finns i Sverige och som blommat ut i Europa.

Allt detta gör C till ett av de partier vars utveckling den närmaste tiden blir allra intressantast att följa i svensk politik. Hur kommer M och FP att svara på C:s tydliga utmaning?

Mer läsning

Annons