Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löfven kvar – Alliansen vinner i det långa loppet

/
  • Statsminister Stefan Löfven är vinnare på kort sikt, Anna Kinberg Batra och Moderaterna vinner i det långa loppet.

Annons

Till mångas glädje – och till Sverigedemokraternas förtret – så blir det inget extra val i mars nästa år. Regeringspartierna och Alliansen presenterade under lördagen en överenskommelse, med det föga poetiska namnet Decemberöverenskommelsen, som innebär att nyval undviks.

I korthet kan överenskommelsen sammanfattas som att det block som samlar störst stöd ska få bilda regering och få sin budget genom riksdagen. Dessutom ska oppositionen inte bryta ut delar av budgeten på det sätt som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och SD gjorde när de tillsammans stoppade den av Alliansregeringen föreslagna höjningen av brytpunkten för när statligskatt börjar tas ut.

I överenskommelsen betonas också att partierna ska söka långsiktiga och blocköverskridande lösningar i ett antal viktiga frågor, till exempel försvars- och säkerhetspolitiken, pensionerna och energifrågan.

Den som under gårdagen följde reaktionerna i sociala medier såg att många från båda sidorna av den politiska mittlinjen vill framställa sig själva som vinnare efter överenskommelsen. För att reda ut vilka som tjänar mest så måste man tänka dels kortsiktigt, dels långsiktigt.

Klart är att regeringen kortsiktigt gått vinnande ur striden. Stefan Löfven kan sitta kvar som statsminister och kommer under resten av mandatperioden kunna få sina budgetar genom riksdagen. Allianspartierna har i princip frånsagt sig inflytande över budgetarna för resten av mandatperioden.

På lång sikt är det snarare Alliansen (främst Moderaterna om man så vill) som är vinnare. Detta i och med att blockpolitiken nu kan bestå. Socialdemokraternas dröm, och tillika Moderaternas mardröm, är en situation där blockpolitiken upplöses och där S vid behov kan samarbeta över blockgränsen. Det skulle med stor sannolikhet isolera Moderaterna från inflytande.

Med blockpolitiken intakt kan Moderaterna och Alliansen i stället fortsätta att vara en stark utmanare till S om regeringsmakten. Också Vänsterpartiet, som inte ens var med och skrev under överenskommelsen, gynnas på samma sätt av detta. I ett läge med en upplöst blockpolitik skulle V isoleras till vänster på samma sätt som M till höger.

Föga överraskande tycker Sverigedemokraterna att överenskommelsen är dålig; rent av odemokratisk. När sådana tongångar hörs är det värt att komma ihåg vilket parti och vilka riksdagsledamöter det är som har brutit mot den praxis som har rått i riksdagen under många år och därmed tvingat fram en ny praxis. SD:s utspel om att de kommer att rösta emot alla budgetar som inte går partiet till mötes i migrationspolitiken blev ett skott i foten; 13 procent ger inte rätt att diktera svensk politik.

Det är som den som kan sin politiska historia vet knappast något ovanligt att Sverige styrs av en minoritetsregering. Bara vid några enstaka tillfällen i modern tid har regeringen haft egen majoritet, senast Alliansen under sin första regeringsperiod mellan 2006 och 2010.

Givetvis kommer SD nu att försöka utmåla sig själva som riksdagens enda opposition, något som i allt väsentligt inte stämmer. Vad överenskommelsen handlar om är vilka som ska få bilda regering och hur budgetomröstningen ska gå till, i övrigt så kommer partierna att fortsätta att ha olika åsikter och förslag och det kan inte uteslutas att regeringen kommer att få svårt att få igenom vissa av sina förslag, precis som alliansregeringen hade under sin andra mandatperiod då den inte längre hade egen majoritet.

Mer läsning

Annons