Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löfven visar mästerskap som politisk förhandlare

Annons

Mandatfördelningen vid höstens val bäddade för kaos. Alla höll inte med om denna min bedömning då, men i december stod det klart för oss alla.

Kaoset var också förklaringen till att statsminister Stefan Löfven (S) blev så framgångsrik i den förhandling som tog vid när de borgerligas budget röstades igenom med hjälp av neofascistiska SD.

Men utan Löfvens konsekventa tal om behovet av blocköverskridande lösningar, så hade det blivit betydligt svårare för honom att framstå som segrare efter denna förhandling.

Slutresultatet är anmärkningsvärt. Genom decemberöverenskommelsen lördagen efter jul mellan S-MP-regeringen och de borgerliga, så har regeringen skapat en möjlighet att regera landet i tre och ett halvt av de fyra år som nu återstår till nästa val.

Genom att hota med nyval fick Löfven de borgerliga till förhandlingsbordet. Lösningen blev att han kommer att få igenom sina budgetar resten av mandatperioden. Löfven kan därmed sitta kvar trots att han det första halvåret tvingas regera med en borgerlig budget.

Beslutet är anmärkningsvärt på flera plan. De borgerliga säger sig visserligen ha uppnått en seger i och med att deras fyrpartiallians består. Men det är en seger som bygger på att man tackar nej till det inflytande väljarna gav dem.

I stället för att försöka påverka politikens innehåll, ger de borgerliga de rödgröna möjlighet att styra landet trots att dessa saknar egen majoritet. Det är märkligt – men bra – för alternativet förskräcker. Det skulle bestå i att de borgerliga på norskt maner skulle släppa fram de främlingsfientliga till makten i syfte att själv ta över.

En del av den hårda kritik som nu kommer från delar av Moderaterna, är av den typen att de hellre vill se en norsk modell än ett rödgrönt styre, trots att SD på många sätt är värre än det norska Fremskrittspartiet.

Det handlar om SD:s rötter och åskådliggörs tydligast av att SD hotar med att fälla varje regeringsbudget som inte kraftigt minskar invandringen.

Genom att på detta sätt dra det hela snäppet för långt, så har även SD bidragit till Löfvens förhandling blev så framgångsrik.

En annan kritik från moderat håll, är lättare att förstå. Valresultatet i sig ger inte de rödgröna det inflytande man fått efter decemberöverenskommelsen. För politiker med en mer pragmatisk hållning, hade det varit naturligare att ställa krav på inflytande över kommande års statsbudgetar.

Det hade ju också varit fullt möjligt att få med tanke på Löfvens utsträckta hand. Han visade ju redan före valet att han förstod innebörden av ett valresultat som det vi föga oväntat fick i valet.

I stället ger man – med syftet att till varje pris upprätthålla blockpolitiken –både den rödgröna regeringen och Vänsterpartiet inflytande över politiken fram till 2018.

Stefan Löfven lyckades över förväntan i denna förhandling. De borgerligas försök framställa honom som en dålig förhandlare har skändligen misslyckats.

Mer läsning

Annons