Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löfvens framgång är obestridlig

/

Annons

Liberala Dagens Nyheter sammanfattar SVT:s intressanta dokumentär på måndagskvällen: ”104 dagar”, med att det med tanke på kompromissen som avslutade kaoshösten, är ”mer solskenshistoria än skräckfilm”.

Samtidigt vore det inte en liberals funderingar om inte fokus först sattes på något annat, nämligen skillnaden mellan sossar och miljöpartister. Den skillnaden går förstås inte att bestrida.

Att DN gillar klippen med Göran Persson förvånar inte. De retar många sossar i samma mån. Men de retar inte mig. Persson finner alltid nya vinklar på saker och ting. Vore jag Löfven skulle jag lyssna noga.

Men min tolkning av både filmen och hösten blir en helt annan än DN:s. Jag ser statsminister Stefan Löfven (S) tillträda med ett väldigt svagt mandat från en riksdag där nyfascisterna fått en förstärkt vågmästarroll.

Löfven försöker, precis som han gjort hela året före valet, att söka samverkan över blockgränsen.

Detta faller på hälleberget när han möter en borgerlighet som har svårt att svälja valförlusten, och som gör allt för att få Löfven, känd som duktig facklig förhandlare, att framstå som svag.

Uppenbarligen när de därtill ett hopp om att kunna återta regeringsmakten även om det då måste ske med stöd av SD.

Men att inte ha någon motpart i förhandlingen är inte detsamma som att inte kunna förhandla.

Det borde inte ha förvånat vare sig de borgerliga eller SD att Löfvens motdrag när hans budget fälldes skulle bli nyval.

Löfven tolkade opinionen rätt, sossarna stärktes vid nyvalsbeskedet och man har stärkts ytterligare när hotet om nyval fick de borgerliga till förhandlingsbordet. Det var ju det som till sist förvandlade Löfvens svaga position vid valet till en möjlighet att regera hela mandatperioden.

104 dagar visar en lysande förhandling i regi statsminister Stefan Löfven.

Mer läsning

Annons