Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mångfald i praktiken tack vare Rättviseförmedlingen

/

Förra veckan lanserade SVT Nyheter hashtaggen #vitabolag i samband med en granskning av representationen i svenska börsbolag. Den gick ut på att ifrågasätta bristen på mångfald i styrelserna. Mångfalden räknades i hudfärg.

Annons

Granskningen mötte genast massiv kritik och stoppades.

Kritiken handlade om att SVT gjorde hudfärg till ett viktigt kriterium för mångfald.

Senare har kritik riktats mot SVT för att de stoppade granskningen, och vek ner sig för kritiken istället för att stå på sig och genomföra sin grej. Den kritiken har kommit främst från vänsterhåll, och den delen av vänstern som på senare tid högljutt har talat sig varma för identitetspolitik.

I Dagens Samhälle skriver Sakine Madon en text där hon ifrågasätter inte bara SVT utan även Rättviseförmedlingen, en organisation som i fem år verkat för en ökad mångfald i samhället i stort.

Sakine Madon har tagit fasta på några formuleringar från Rättviseförmedlingen, särskilt ett uttalande från föreningens ordförande Seher Yilmaz i samband med att den nya regeringen presenterades i höstas. Hon menade då att den etniska mångfalden i regeringen kunde inspirera fler att bli politiker, något som Sakine Madon tillbakavisar med bestämdhet.

Frågan är mer komplex än så. Rättviseförmedlingens arbete handlar ju inte om könsorgan (då de skapar listor på kvinnor med kompetens inom olika områden) eller om hudfärg (då de listar personer med utomeuropeisk bakgrund). Det handlar om att hjälpa företag och organisationer att hitta kompetens utanför de egna nätverken.

Gör man som alltid har gjort kommer det att bli som det alltid har blivit. Ser man till bolagsstyrelser så är det lätt att se att det stämmer. Har man alltid valt in nya ledamöter baserat på det egna nätverket, och det egna nätverket består av vita män i övre medelåldern, så kommer man om man fortsätter att gå till det egna nätverket att fortsätta välja in samma sorts män.

Detsamma gäller i många delar av samhället, inte minst i medieföretagen. Om journalister fortsätter att leta sina intervjuobjekt eller experter i den egna telefonboken kommer samma människor att få uttala sig igen och igen.

För att bryta mönster och invanda strukturer krävs aktiva beslut och medveten handling, annars blir det lätt som man alltid gjort. Och det är här Rättviseförmedlingen kommer in i bilden, genom att dels bilda opinion i mångfaldsfrågan, dels faktiskt tillhandahålla alternativ kompetens för den som bestämt sig för att bryta gamla mönster.

Liberalismen framhåller värdet av individen, och för en liberal är en människas faktiska egenskaper och kompetens viktigare än vem personer är ur ett identitetspolitiskt perspektiv. Men jag måste erkänna att även om jag när jag möter en människa försöker att bedöma människan som individ och inte efter yttre egenskaper eller sexuell läggning, så har jag ett begränsat nätverk. Ett nätverk bestående av personer som ofta är väldigt lika mig själv. Dessutom lever jag i ett samhälle som inte är perfekt, där gamla strukturer fortfarande råder och påverkar människors – även liberalers – tankar och handlingar.

Att sätta stort värde på individen och inte vilja begränsas av strukturer är en sak. Att förneka de existerande strukturerna är naivt.

Därför är det bra att Rättviseförmedlingen finns och hjälper den som ändå bestämt sig för att satsa på mångfald och kompetens, att hitta den utanför sina invanda nätverk.

Mer läsning

Annons