Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människor är irriterande

/
  • Att förbjuda rökning utomhus handlar mer om moral än om skadebegränsning.

Människor luktar, låter och tar plats. Inte minst sedan rökförbudet infördes på krogar för nio år sedan har krogbesökare i allt högre utsträckning utsatts för diverse odörer som tidigare drunknade i den från cigarettröken. Det luktar svett, fis och dålig andedräkt.

Annons

Många doftar parfym, till glädje för vissa men besvär för andra.

För människor är också olika varandra. Det som uppskattas av en person är provocerande för en annan. Medan någon tycker att parfym är bra för att dölja andra mindre angenäma lukter twittrar en annan varenda morgon om parfymindränkta människor som stör i kollektivtrafiken.

Ljud är också mer eller mindre störande. Vissa tycker att det borde vara förbjudet med barn på vissa platser eftersom barn skriker. Andra trycker in hörlurar och stänger ute ljuden från omvärlden utan hänsyn till de personer i närheten som tvingas lyssna till vad det nu än är som sipprar ut genom samma lurar.

Det finns människor som blir galna på riktigt av ljud som de flesta knappt hör, det kan vara ett svagt fläktsurr eller en ton från teven som andra knappast uppfattar.

Och så finns det de som skräms av tystnad. De som gärna vill att grannen ovanpå ska skramla lagom, för att slippa känna sig ensamma.

Ofta efterfrågas, mer eller mindre seriöst, förbud av diverse matvaror i offentliga miljöer. Är det inte apelsiner som ska förbjudas på grund av ljudet från ätandet av dem så är det bananer som ej borde få intas på tåget på grund av lukten.

Människor gör vad som krävs för att överleva, eller leva. Ibland kan det vara att kasta i sig en banan på bussen på väg till jobbet på morgonen även om någon i närheten blir illamående av lukten. Ibland är det att skjutsa barnen till skolan trots utsläppen som drabbar oskyldiga och olycksrisken som kan drabba en själv.

De flesta gör ändå vad de kan och orkar för att inte störa omgivningen i onödan.

Men eftersom människor är människor är ett vardagligt liv förknippat med risker, och obehag. Ett vardagligt liv är förknippat med miljöförstöring och smittspridning. Även i de fall den enskilda människan gör sitt bästa för att ta ansvar för sin egen påverkan på omgivningen.

Det går givetvis att begränsa skadligt beteende genom att stifta lagar och införa gemensamma regler. Men det måste alltid finnas en balans mellan dessa regleringar och individens frihet och rätt att bestämma över sitt eget liv och sina handlingar. Till exempel finns ingen övre gräns för hur mycket bil en människa får köra, även om biltrafiken är oerhört skadlig för miljön. Än så länge är det fritt fram att köpa kläder tillverkade i Kina, där produktionen orsakar allvarliga och långsiktiga skador på klimatet.

Jordnötter är inte förbjudna även om de kan vara direkt dödliga för den som är överkänslig.

Att förbjuda rökning på särskilda platser utomhus är en inskränkning som i jämförelse med väldigt mycket annat är ett slag i luften, helt onödig och handlar mer om moralism än om omtanke. Framför allt bör inte staten ägna sig åt den sortens moraliserande över människors val att skada sina kroppar med tobaksrökning.

Ett förbud gör det visserligen lite mindre irriterande för icke-rökare att vistas på de aktuella platserna, men det påverkar knappast deras hälsa mer än ytterst marginellt. Avgaserna från bilarna på vägen utanför uteserveringen är långt skadligare än röken från bordsgrannens cigarett. Framför allt går det inte, och finns heller ingen anledning, att lagstifta bort alla företeelser som kan upplevas som irriterande av en medmänniska. Eftersom vi alla är människor och irriterar oss på olika, djupt mänskliga beteenden och uttryck hos varandra.

Mer läsning

Annons