Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Åsling: Vem ber om en folklig kirurg?

Annons

Det är lustigt hur vi väljer och vad som är viktigt för oss. Säg att det ska lejas in hantverkare för en badrumsrenovering, troligtvis blir valet av hantverkare en kompromiss mellan pris och kvalité. Vid operationsbordet däremot tror jag de flesta vill känna sig säker på att det är den bästa kirurgen som håller i kniven. Jag vågar påstå att vi i de allra flesta fall önskar en yrkesman som är så kompetent som möjligt.

Nåja, nu är inte politikerna några dumskallar.

Men inte när vi röstar. För väljarna är det viktigaste kriteriet att en politiker går att känna igen sig i. På valdagen föredrar vi alltså en folklig politiker framför en kompetent. Varför då? Att vara politiker är knappast enkelt, arbetsuppgifterna kan vara en bred lista av utmaningar: vara glad och trevlig mot alla man möter, rädda en konkurshotad sjukvårdsekonomi, sänka arbetslösheten, förhandla fram avtal med andra länder eller att samarbeta med Miljöpartiet. Det är inte så enkelt.

Nåja, nu är inte politikerna några dumskallar. Även om vi belönar folklighet på valdagen är svenska politikers kompetens högre än genomsnittsbefolkningen.

Förra året publicerade en grupp forskare en artikel i tidsskriften Ekonomisk debatt. Deras studie visar att politikers kompetens på lokal och nationell nivå är högre än genomsnittet. Det är alltid vanskligt att mäta kompetens, men forskarna riktade in sig på mått som intelligens, ledarskapsförmåga och relativ inkomstförmåga. För att bena ut dessa tre mått tittade man på sådant som militära mönstringsprov och politikernas framgångar på arbetsmarknaden.

Kanske att kraven är för låga.

Det forskarna kunde konstatera var just att politikerna hade en kompetens som var högre än genomsnittsbefolkningen. Lägger man dessutom till klassbakgrund finns ingen tydlig skillnad. En politiker som kommer från överklassen har inte högre kompetens än en politiker som kommer från arbetarklassen. Här handlar det förmodligen om att de politiska partierna gör ett bra jobb när listorna till de allmänna valen ska tas fram.

Vad säger det egentligen att svenska politiker har högre kompetens än genomsnittsbefolkningen när man tittar på så breda mått som intelligens, ledarskapsförmåga och relativ inkomstförmåga? Kanske att kraven är för låga. Skulle vi vara villiga att betala för att gå till en frisör som var något mer kompetent än genomsnittsbefolkningen? Eller skulle vi kräva yrkesskicklighet? Vågar vi nöja oss med ett så pass lågt krav på kirurgen?

Demokratin är inte konstruerad för att gynna människor med de största meriterna. Demokrati handlar om att skydda medborgarna från förtryck genom att ge oss verktygen att byta ut ledare som inte faller oss i smaken. I ett sådant system kan man inte ställa samma krav som på arbetsmarknaden. Samtidigt innebär rollen som politiker ett oerhört exekutivt ansvar. Det kan handla om sådant som kommunens ekonomi eller att vara ortens största arbetsgivare. Då måste vi som väljare också ställa tuffare krav på våra politikers kompetens före vi röstar, i stället för att gnälla om bristen på kompetens efter valdagen när skadan redan är skedd. Ställer vi inte krav på kompetens får vi med säkerhet fler skandaler.

Mer läsning

Annons