Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Därför är det bra att S vill lyfta de svagaste skolorna i Sundsvall

Annons

Mer resurser till skolor som tyngs av problem och dåliga resultat, det är ett av vallöftena från Socialdemokraterna i Sundsvall. Det handlar både om mer pengar och om personalförstärkningar. Det är bra.

Peder Björk och Bodil Hansson presenterade i veckan Socialdemokraternas vallöften i Sundsvall.

Den svenska skolan har generellt ett problem med sjunkande resultat. Elever i de bästa skolorna är i dag sämre än de var när den svenska skolan stod på sin topp, men de klarar sig ändå förhållandevis bra. Det stora problemet är i stället att skillnaderna mellan bra och dåliga skolor ökar och att elever på de sämre skolorna halkar efter allt mer.

Denna klyfta mellan elever på bra och dåliga skolor riskerar att fortplanta sig genom hela livet. De som har fått en dålig start kommer också att ha sämre chans att komma in på en bra utbildning, få ett bra jobb och i förlängningen få en acceptabel pension.

Rätten att välja bort en skola är lika central som rätten att få välja vilken skola man vill gå i.

Det fria skolvalet är populärt i breda folklager och även om det går att förändra olika detaljer så har valfriheten ett egenvärde. Det påpekas ofta från dem som ogillar det fria skolvalet att valfriheten är roten till problemet. Det är dock att se problemet för snävt. För den enskilde kan valfriheten också vara en del av lösningen på problemet. Rätten att välja bort en skola är lika central som rätten att få välja vilken skola man vill gå i. Nu går det att välja bort den där skolan där elevens plågoandar går eller där resultaten är dåliga.

När jag gick i skolan hade friskolereformen ännu inte trätt i kraft. Jag liksom andra barn tilldelades en skola som låg i närheten av hemmet. I bästa fall leder det till att barn från olika miljöer och med olika bakgrund samlas och går i samma skola. I min klass på högstadiet gick till exempel både barn från arbetar- och medelklasshem samt en kille som nyss flytt med sin familj från Eritrea.

Ur ett samhällsperspektiv är det förstås problematiskt att elevernas möjligheter att lyckas i livet i så hög grad påverkas av vilken skola de går i.

Samtidigt är det tydligt att bostadssegregeringen har ökat markant de senaste decennierna, inte minst i storstäderna. Är det verkligen givet att det är skolor i problemområden som skulle vara vinnare på att den geografiska närheten återigen blir den avgörande faktorn för vilken skola barnen ska gå i?

Ur ett samhällsperspektiv är det förstås problematiskt att elevernas möjligheter att lyckas i livet i så hög grad påverkas av vilken skola de går i. Därför är det nödvändigt att höja lägstanivån och lyfta de skolor som har de sämsta resultaten.

Skolor i utsatta områden eller som har många nyanlända med bristande kunskaper i svenska behöver rimligen mer resurser för att kunna säkerställa en högre lärartäthet, mindre klasser, fler specialpedagoger etcetera.

Redan i dag varierar skolpengen mellan olika elever och skolor beroende på vilka behoven är, men kanske måste man se över om denna skillnad ska öka än mer i takt med att skillnaderna mellan skolor också har ökat. För även om det är viktigt att de bästa eleverna får möjlighet att växa och utvecklas så långt som möjligt så är det ur ett samhällsperspektiv viktigare att lyfta de sämsta skolorna så att färre elever faller igenom.

Du har läst en ledartext av Marcus Bohlin som är politisk redaktör på Sundsvalls Tidning (lib).

Du kan följa Marcus antingen på Facebook eller Twitter eller läsa fler ledare på ST.nu

Mer läsning

Annons