Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Därför har Aftonbladet fel om Finanspolitiska rådet

/

Annons

Från vänster hörs nu åter kraven på att det Finanspolitiska rådet ska avskaffas. Till exempel så uppmanade Ingvar Persson på Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida i veckan finansminister Magdalena Andersson (S) att avskaffa "Borgs råd". Genom att kalla det just "Borgs råd" förmodar jag att Persson vill ge intryck av att rådet ska ses som hemmahörande på den borgerliga sidan i svensk politik.

Det är förvisso sant att Anders Borg var den som tog initiativ till det Finanspolitiska rådet när han var finansminister. Syftet var dock inte att det skulle stryka Alliansen medhårs, utan att det skulle göra en oberoende granskning av politiken utifrån det rådande forskningsläget inom nationalekonomin.

Kritiken mot det finanspolitiska rådet riktar sig egentligen emot nationalekonomin som vetenskap. Från vänster framhålls ofta att det inte handlar om vetenskap utan om liberalt tyckande förklätt till vetenskap. Problemet är bara att man då bortser ifrån att det också finns många vänsterekonomer. Det är förvisso sant att det finns en tämligen stor samsyn bland ekonomer om att fria marknader är mer effektiva än marknader som regleras och planeras från politiskt håll – men är det en åsikt eller har ekonomer kommit fram till detta efter empiriska studier?

Jag tycker att idén med ett Finanspolitiskt råd som granskar den förda politiken är bra. Inte för att det finns en enda sanning och att rådet skulle sitta inne med den, för så är det inte, utan för att det är bra att få en partipolitiskt oberoende genomlysning av den ekonomiska politiken. Att ha en oberoende granskning av finanspolitiken är heller inget som är unikt för Sverige. Motsvarigheter till det Finanspolitiska rådet finns i många EU-länder, till exempel i Tyskland, Storbritannien och Danmark. Även i USA, Kanada och Australien, för att ta några exempel utanför EU, finns motsvarigheter.

På det svenska Finanspolitiska rådets hemsida står att läsa: "Rådet ska bedöma om finanspolitiken är förenlig med långsiktigt hållbara offentliga finanser samt de budgetpolitiska målen, i synnerhet överskottsmålet och utgiftstaket."

Ingvar Persson skriver i sin krönika i Aftonbladet: "Verkligheten ser inte ut som när Göran Persson sanerade stats­finanserna, eller ens som när Anders Borg ville ställa sjuka människor på bar backe." Om man bortser från den grovt förenklad historieskrivningen så har Persson en poäng. På 1990-talet var den svenska statsskulden stor – en bit över 70 procent av BNP – och det sågs som ett övergripande mål att minska skuldsättningen. I dag är situationen till stora delar annorlunda – som andel av BNP är statsskulden nu en bit över 30 procent.

Man kan därför mycket väl tycka att de budgetpolitiska mål som sattes upp efter 1990-talskrisen har spelat ut sin roll. Jag har själv varit inne på att överskottsmålet skulle kunna ersättas med ett mål om en budget i balans över en konjunkturcykel. Men så länge målen ser ut som de gör så är de rimligt att man efterlever dem. Annars får man väl se till att ändra målen så att de bättre speglar det som vi nu finner mest angeläget.

Innan man ändrar budgetmålen är det dock viktigt att på allvar fundera igenom förändringarna så att man inte kastar ut barnet med badvattnet. Det nuvarande regelverket har tjänat Sverige väl och bör inte avskaffas om det inte finns synnerligen goda skäl för det.

Mer läsning

Annons