Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: "Kvantfysiska" stolligheter och ryskt informationskrig måste bemötas med en källkritisk offensiv

/
  • Att skolan lär ut grundläggande källkritik och kritiskt tänkande har aldrig varit viktigare än nu.

Annons

Källkritik kanske låter kanske trist, men det har aldrig varit viktigare. Med den mängd information som finns på nätet och de hundratusentals böcker som kommer varje år är det viktigt att hålla huvudet kallt och inte acceptera alla påståenden som sanna.

I veckan kunde Dagens Nyheter berätta om en av sommarens bäst säljande böcker Livet med kvantfysiska glasögon som på omslaget skriver "Vi lovar dig som läser boken mirakler, därför att vetenskapen faktiskt säger det!"

När man läser sådant är det vettigt att tänka på att om något låter för bra för att vara sant så är det oftast just det.

Jag har inte läst boken och ska därför inte ge mig på att recensera innehållet i detalj, men i Dagens Nyheters intervju med en av bokens två författare, Titti Nordieng, säger hon bland annat att sjukdomar inte finns. Jo, hon säger faktiskt just så, hur makalöst dumt det än må låta.

Naturligtvis förstår de allra flesta att det är skitsnack. Det går inte att välja bort en tumör eller ett förkylningsvirus, hur många mindfulnessövningar man än ägnar sig åt eller hur positivt man än väljer att se på livet. Den där förhatliga sjukdomen cancer tar livet också av människor som aldrig tänkt en negativ tanke i hela sitt liv och jag kan garantera att även en mindfulnessexpert som Dalai Lama torskar dit på en förkylning lite nu och då.

Det här är förstås ett extremexempel, inte många människor går på det där tramset. Desto lättare är det att gå på andra minor. Allt som står i landets tidningar är förstås inte sant – inte ens i den här eminenta tidningen. Naturligtvis eftersträvar vi alltid att det som trycks i tidningen eller publiceras i våra digitala kanaler ska vara sant och relevant, men ibland blir det fel. Och ibland står ord mot ord och det är svårt att veta exakt vad som är sant. Ytterligare andra gånger så visar vi bara upp en skärva av verkligheten i stället för hela bilden. Då gäller det att vara tydlig med det.

Otaliga är också de hemsidor och diskussionsforum på nätet där falska påståenden lyfts fram som sanningar. Det blir allt viktigare för oss som mediekonsumenter och mottagare av information att värdera och avgöra sanningshalten i det som påstås. Ibland är det ganska lätt att genomskåda felaktiga påståenden eller rena lögner, andra gånger kan det vara klurigare.

Redan i dag finns det ett uppdrag för skolan att lära elever att vara källkritiska och att kritiskt granska fakta, men det är uppenbart att behovet har ökat i takt med att mängden information som finns tillgänglig bara en sökning på Google bort är i det närmaste obegränsad.

När jag var yngre var en populär myt att det var kräkmedel i Systembolagets sprit. Säkert var det påhittat av någon hembrännare som såg en chans att få sälja lite mer av sin sprit om konkurrentens produkt framställdes som sämre. Förhoppningsvis tror ingen på just det längre, men det flödar förstås av andra osanningar som ligger i någons intresse att sprida. Det kan handla om alltifrån ogenomtänkta påståenden på oseriösa hemsidor till utstuderade kampanjer som till exempel det informationskrig som bland annat Ryssland ägnar sig åt och som Peter Pomerantsev skriver om i sin läsvärda bok Ingenting är sant och allting är möjligt som utkom på svenska tidigare i år.

Det är därför viktigt att skolan förmår både att få eleverna att förstå vikten av att vara källkritiskt och att ge dem verktyg för hur man tar till sig information på ett kritiskt granskande sätt. Den färdigheten har aldrig varit viktigare än nu.

Mer läsning

Annons