Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Livet måste gå vidare – vi ska inte anpassa oss

/

Annons

"Overkligt" och "obegripligt". De två utan konkurrens vanligaste orden i mitt Facebook-flöde när jag vaknar på lördagsmorgonen. Frankrike har fått sitt eget 11 september.

Tyvärr är terrorattackerna i Paris inte alls overkliga. Jag önskar att de var det; att de bara var scener ur någon fransk actionfilm. Men det är i allra högsta grad verkligt. Och det är dessvärre en verklighet vi har fått vänja oss vid.

Hur lång listan på terrordåd som har dödat, lemlästat och sårat oskyldiga personer blir beror bara på hur långt bak i tiden man orkar räkna. Paris, Köpenhamn, Oslo, London, Madrid, New York – alla är de städer som i relativ närtid har drabbats av hänsynslös terror. Vi kan för övrigt också lägga Trollhättan till listan, om än i mindre omfattning.

Obegripligt är i så fall ett mer träffande ord. Trots att det händer med jämna mellanrum så är det svårt att begripa att det finns personer som tycker att de har rätten att släcka oskyldiga människors liv för sin politiska eller religiösa övertygelses skull.

Jag älskar Paris. Jag älskar att det på riktigt är en multikulturell stad. Katoliker, judar och muslimer lever sida vid sida med ateister och folk med andra trosinriktningar. Senast jag var i Paris besökte min sambo och jag den stora moskén i femte arrondismentet och åt lunch – en utmärkt marockansk lammtagine – i restaurangen som ligger i anslutning till moskén. Senare på dagen vandrade vi planlöst runt i de vackra judiska kvarteren i stadsdelen Marais. I samma stad finns också satirtidningen Charlie Hebdo som tar sig rätten att håna och förlöjliga religiösa profeter, politiker och kändisar. För detta fick tidningen betala ett högt pris tidigare i år då en förödande terrorattack mot redaktionen signerad muslimska fundamentalister utfördes. Allt det där är Paris.

Det är sorgligt att det finns personer som vill begränsa och likrikta denna myllrande stad.

Det viktigaste när extremister använder våld för att skrämma och försöka förändra samhället är att se till att det får motsatt effekt. När extremister vill se ett mindre öppet och mer likriktat samhälle måste vårt svar bli ett än mer öppet, tolerant och pluralistiskt samhälle. Vi ska inte – får inte – låta extremister diktera hur samhället ska vara organiserat eller hur vi ska leva våra liv.

Terror och terrorister ska bekämpas. Terror ska förebyggas och de som utför dåden ska lagföras. Och det ska ske inom ramarna för hur våra rättsystem är utformade. Det är inte läge att tumma på principer om rättsäkerhet och likhet inför lagen för att enklare kunna döma personer. Att inte hålla stenhårt på de demokratiska principer, fri- och rättigheter som rättsstater bygger på är att ge vika för terrorismen; det är att låta dessa vidriga handlingar påverka hur vi organiserar samhället.

En tydlig markering vore att i kväll så långt det är möjligt försöka göra vanliga saker. Ta med familjen på restaurang, gå på fotboll eller nattklubb eller hur en vanlig lördagskväll nu ser ut för de boende i Paris.

Livet måste gå vidare. Vi ska inte ändra vår livsstil för att en liten grupp extremister har något att invända mot hur majoriteten vill leva sina liv.

Mer läsning

Annons