Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin om varför vi inte bör förbjuda böneutrop i Sundsvall: ”Stå upp för religionsfriheten KD”

Annons

Kristdemokraterna i Sundsvall vill inte tillåta böneutrop från moskén på Nybrogatan. Det slår Ronja Strid fast i en debattartikel i ST. Frågan är om ens de muslimer som besöker Sundsvallsmoskén vill det. Moskén har i alla fall inte gjort några seriösa försök i den riktningen hittills.

Strids debattartikel, och KD:s beslut att vara emot böneutrop som Ebba Busch Thor meddelade nyligen, följer i kölvattnet av en livlig diskussion om att tillåta böneutrop från en moské i Växjö.

Det kan tyckas lite märkligt att just Kristdemokraterna drar en lans för rätten att slippa att bli utsatt för religiösa budskap. Partiet brukar annars vara snabba på att försvara religionsfriheten, men det kanske förutsätter att det är ”rätt” religion som förkunnas.

Religionsfriheten omfattar alla religioner. Kringskärs den för en islam så är risken stor att det spiller över och gör att också kristna ritualer kommer att ifrågasättas allt mer. Nästan varje år när vi närmar oss sommaren så brukar till exempel debatten om skolavslutningar i kyrkan dyka upp och det är inte omöjligt att tänka sig en debatt om kyrkornas klockringningar.

Kanske ska Hesa Fredrik vara det enda onaturliga ljudet i det offentliga rummet?

Det är klart att muslimer kan utöva sin religion även utan böneutrop. Det är trots allt så huvuddelen av alla svenska muslimer gör i dag. Men kristna kan utöva sin tro även utan att ringa i kyrkklockor eller få sina gudstjänster direktsända i statsradion på söndagsförmiddagarna. Det är klart att vi kan tränga tillbaka religionen ännu mer. Kanske ska ”Hesa Fredrik” vara det enda onaturliga ljudet i det offentliga rummet – det är trots allt en signal som är tänkt att varna oss vid fara. Men jag antar att det inte riktigt är det som Ronja Strid och Kristdemokraterna är ute efter.

Men en bred och allomfattande religionsfrihet är central i ett fritt och demokratiskt samhälle. Minst lika viktig är rätten att inte behöva tro på eller tillbe någon gud.

Det finns ingen exakt linje som markerar var gränsen går mellan friheten att utöva sin religion och rätten att slippa religiösa förkunnelser. Det är en pågående diskussion över tid hur dessa värden ska balanseras mot varandra. Sverige var länge ett djupt religiöst land för att successivt under 1900-talets andra hälft ha blivit allt mer sekulärt.

Vilka ska stå upp för religionsfriheten om inte KD gör det?

Det är klart att det går att förstå att böneutrop eller andra religiösa förkunnelser kan uppfattas som störande. Det finns ingen automatisk rätt att få sprida sin bön med megafon i det offentliga rummet lika lite som det finns någon rättighet att i alla lägen slippa utsättas för religiösa budskap. Det är därför rimligt att frågan, som i Växjö, hanterats som ett bullerärende.

När man väger rätten att utöva och rätten att slippa religiösa förkunnelser mot varandra så ska man komma ihåg att det i Växjö handlar om böneutrop i samband med fredagsbönen, en gång i veckan. Inte som i muslimska länder vid samtliga böner fem gånger om dagen.

I en tid när debatter om kultur och värderingar är glödheta så är diskussionen om böneutrop en utmärkt termometer i samtidens rumpa. Tyvärr visar den att Kristdemokraterna tycks ha fått feber och börjat yra, för vilka ska stå upp för religionsfriheten i svensk politik om inte Kristdemokraterna gör det?

Mer läsning

Annons