Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mårran finns redan på SvD

/
  • Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl.

Debatten om svensk migrationspolitik har blossat upp med full styrka. I ljuset av en uppskruvad flyktingprognos, överfulla asylboenden och en arbetsmarknad som lämnar mycket övrigt att önska har ett antal inflytelserika borgerliga ledarskribenter börjat diskutera om det finns ett tak för hur många som kan komma till Sverige.

Annons

Mer eller mindre öppet har det också antytts att detta tak nu har nåtts på grund av den stora "volym" av människor som på kort tid har kommit. Ledarartiklar på det temat har skrivits av Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl, Expressens dito Anna Dahlberg samt av Dagens Industris PM Nilsson. Dessa tre artiklar har sedan Liberala Nyhetsbyråns chef Svend Dahl gjort en mycket kritisk läsning av, vilket i sin tur fick Lifvendahl att känna sig orättvist svartmålad och skriva av sig på SvD:s ledarblogg. Den som vill värdera argumenten gör klokast i att själv läsa de respektive texterna.

Under onsdagen gav sig även Merit Wager, som medverkar som gästkrönikör på SvD:s ledarsida, in i diskussionen. På sin blogg tar hon Lifvendahl i försvar. Skribenten konstaterar att hon själv har skrivit om problemen med asylmottagningen länge, men att problembilden inte har blivit mindre. Snarare har ett stort hot nu tornat upp sig:

"Därute sitter Mårran, ännu har hon inte hasat in på redaktioner och arbetsrum på Söder och Kungsholmen och Vasastan och andra, än så länge men inte länge till, nästan fredade zoner. Men hon närmar sig. Och då är det slutskrivet, då gäller det att springa och springa och springa och springa i stället. Att fly."

Hjälp, tänker man. Den där Mårran låter farlig. Så futtigt att skriva liberala texter om migration när Mårran har kommit tillbaka i ny mångkulturell form. Men Merit Wager skriver ju, som hon själv påpekar, en hel del själv. Varför gör hon egentligen det? Jo, av följande skäl:

"Själv skriver jag numera för att framtida forskare ska ha viktigt material samlat och lättillgängligt när de forskar kring varför välfärden och demokratin och yttrandefriheten raserades på ett eller två decennier i Sverige medan det inte skedde i de nordiska grannländerna." Det vill säga de nordiska länder som reglerar volymer snarare än hjälper människor på flykt. De länder som Sverigedemokraterna talar om som föregångsländer. Är det den vägen som SvD:s gästkrönikör vill vandra?

Och om hon vill det, varför i hela friden är hon då välkommen att medverka på en av Sveriges viktigaste ledarsidor? Det går knappast att värja sig från slutsatsen att en kall skugga redan har börjat breda ut sig. Mårran finns redan på SvD, och Tove Lifvendahl får själv bära ansvaret för att ha bjudit in henne.

Mer läsning

Annons