Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medborgarskapets garanti

Annons
Mehdi Ghezali, Pigge Werkelin, Dawit Isaak, Minas Ibrahim al-Yousifi, Annika Östberg. Listan kan säkerligen göras längre men det är de namn jag kan ta direkt ur minnet. Till de svenska medborgarna kan även läggas egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed El Zari.
När en svensk medborgare är i nöd utomlands ska staten göra vad den kan för att bistå. De må vara narkotikasmugglare, terrormisstänkta eller offer för en naturkatastrof. Inte så att Sverige ska gå i god för någons oskuld eller släta över handlingar de begått. Men deras medborgarskap ska garantera dem att Sverige gör vad det kan för att de ska få hjälp och behandlas på ett rättssäkert sätt.
Enligt grundlagen, regeringsformen, ska den som blivit berövad sin frihet av någon myndighet \"utan oskäligt dröjsmål\" få sin sak prövad i en domstol. Ingen ska försvinna in i ett svart hål. Garantin för att inte förvandlas till en Herr K i en Kafka-artad värld gäller även utländska medborgare som vistas i Sverige. I boken \"Fånge på Guantánamo\" (Leopard förlag) berättar Mehdi Ghezali om sina 900 dagar i ett av dessa svarta hål. Han fördes till den amerikanska basen på Kuba. Misstänkt för samröre med terrorister och klassad som \"illegal kombatant\". Där fick han utstå förhör efter förhör under tortyrliknande förhållanden utan att bli anklagad för något specifikt. Tillsammans med 600 andra avskärmades han från omvärlden och berövades de rättigheter som såväl den amerikanska konstitutionen, den svenska grundlagen och internationella fördrag ger alla och envar. Det tog tid innan den svenska regeringen började agera med kraft och rätade på ryggen inför världens enda supermakt.
Däremot gick det med expressfart när Agiza och El Zari avvisades till Egypten i december 2001. Med stöd av den gummiartade terroristlagen utlämnades de två till ett land där tortyr är rutin. Naivt satte regeringen tilltro till en försäkran att de två skulle behandlas korrekt. Men vad gör regeringen? Säkerligen sker en del i det fördolda. Men till sist bör tålamodet tryta och regeringen inse att det endast är med stöd av en stark opinion det går att nå resultat.
I namn av kampen mot terrorismen har rättsregler och sedan generationer nedärvda och förvaltade konstitutioner förvandlats till makulatur. Visserligen sker nu en viss självkorrigering inte minst av domstolarna USA och i Sverige får vi en konstitutionell prövning av bland annat avvisningen till Egypten. Men mycket återstår. Sverige måste bort från sin godtrogenhet och senfärdighet. Vi måste inse att det inte duger att lita på andra stater när det gäller svenskars väl och ve utomlands. Det gäller oavsett om det handlar om en enskild individ som Ghezali eller ett kollektiv som de som drabbades av tsunamin.

Mer läsning

Annons