Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medicin för sjuk sektor

Annons
I går sänkte matvarukedjan ICA priset på cirka 2000 varor på grund av ökad konkurrens. Här i Sundsvall ser vi till exempel hur Lidl håller på att etablera sig. Sänkningen gör enligt Aftonbladet konsumenternas matkassar ungefär 7 procent billigare.
Med fasta telefoner kan vi i dag ringa lokal- och Sverigesamtal i stort sett gratis. Nya operatörer på mobilmarknaden gör att vi kan ringa för under en krona per minut till andra mobiltelefoner. Detta att jämföra med en kostnad på 56 kronor för bara något år sedan.
Detta trots eller snarare, tack vare att det är vinstdrivande företag som försöker maximera sin vinst och förränta det kapital de förvaltar på bästa sätt. Men det är olyckligt få som verkar anse att detta samband också skulle gälla inom hälso- och sjukvårdssektorn. Är det någon som på allvar tror att det skulle vara billigare att handla mat om staten ägde ICA och inte tillät konkurrens? Eller att det skulle vara billigare att ringa om staten hade monopol på teletrafiken? Men vänta nu, det var ju inte så länge sen staten faktiskt hade ett monopol på telemarknaden. Enligt Konkurrensverket monopolets avskaffande lett både till ett större utbud av tjänster och till lägre priser.
Så varför skulle det vara så katastrofalt att konkurrensutsätta sjuk- och hälsovården? Detta när konkurrens i hart när alla andra sammanhang har inneburit högre kvalitet till lägre priser. Det finns ingenting som hindrar landstingen eller staten från att helt eller delvis äga och driva sjukvårdsanläggningar vid sidan om privatfinansierade alternativ.
För många sticker det i ögonen att någon ska tjäna pengar på att producera vårdtjänster. Men vad är det för principiell skillnad som gör att det är legitimt att tjäna pengar på att människor är hungriga, men inte på att de är sjuka? Vinstsyftet är centralt här. Det är just det övergripande kravet på maximal avkastning, som driver privata företag till att vara mer effektiva än företag eller inrättningar drivna i offentlig regi. I princip är det samma tänkande som gör att människor köar efter vård i dagens Sverige som att de köade efter bröd i 80-talets Moskva. Ett tänkandet som tyder på en bristande förståelse för marknadsekonomiska principer.
Är vi inte skyldiga alla de som står och länge har stått i vårdköerna att göra allt vi kan för att hjälpa dem så fort det är praktiskt möjligt?

Mer läsning

Annons