Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medierna som asätare

Annons
Jag är en våldtagen man, en avrättad man. Jag har blivit ett offer för ett maskineri som saknar själ och substans. Så beskrev den så kallade 35-åringen sin situation efter att ha suttit häktad misstänkt för att ha mördat utrikesminister Anna Lindh. När han blev släppt och kunde läsa vad som skrivits om honom kallade han främst kvällspressen för "asätare". Det är en beskrivning som inte är så oäven.

Under veckan i häktet i september 2003 vände medierna in och ut på honom och hans liv. De insinuerades att det sålts narkotika i hans lägenhet i Gränna, hans bekymmer att betala elräkningar och hyror drogs upp, fester beskrevs och det påstods att han försökt svälja sina kläder på häktet. Hans schismer och bråk med sina föräldrar och släktingar nämndes och hans benägenhet att göra sitt liv lite intressantare gjorde honom till lögnare. Han utmålades som fotbollshuligan, rasist och hans problem i skolan och ungdomsbrottslighet drogs upp.

Som grädde på moset beskrev kvällspressen hans sexuella preferenser och klämde till med rubriken: "Våldsman. Psykstörd. Missbrukare. Playboy." Även en morgontidning var med på ett hörn och berättade illa dolt om hans sexuella läggning. Tillspetsade påståenden, hela och halva sanningar blandade med skrönor, uppgifter som inte hade det minsta med mordet eller misstankarna mot honom att göra. Hans identitet blev känd i en vidare krets genom att den pseudonym han använt i Gränna och på innekrogarna i Stockholm avslöjades. Genom sin advokat har 35-åringen stämt Aftonbladet, Expressen, GP och Kvällsposten. Han begär 250 000 kronor av dem var i skadestånd för förtal. Enligt advokaten har 35-åringen framställts som brottslig och klandervärd i andras ögon.

Det finns fall där medierna köpt sig fria. Men som vän av en vid yttrande- och tryckfrihet kan jag inte annat än hoppas att 35-åringen vägrar göra upp i godo. Nesan att bli fälld och att tvingas betala skadestånd är enda sättet att rensa i den vildvuxna beskrivningen av offer och gärningsmän som i namn av allmänintresset publiceras. Fler fällande domar kan stärka det regelverk vi har för att garantera en fria åsiktsbildning. Men tillåts snaskeriet pågå är risken stor att lagstiftaren griper in med ytterligare inskränkningar av tryckfriheten. Lagen borde helt enkelt ändras så att det blir lättare för den som drabbas att få sin sak prövad i domstol.

Idag måste den som blir utsatt för förtal själv väcka åtal. Handlar det om personer som är vana att ta för sig som Gudrun Schyman eller Marie Fredriksson är den nuvarande ordningen inget påtagligt hinder. Men de som inte kan uppbåda vare sig ett verbalt eller ekonomiskt kapital? Och som om de lider nederlag i domstolen tvingas betala både sin egen advokat och motpartens kostnader.Det är dags att riksdagen sänker tröskeln något så att det allmänna kan hjälpa enskilda som utsatts för andras missaktning.

Mer läsning

Annons