Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mediers ansvar för korrekt rapportering är större än någonsin

/
  • En muslimsk man ber i närheten av Bataclan där över 80 människor dödades under terrorattacken i fredags.

Efter terrordåden i Paris i fredags sprids mängder av rykten.
I sociala medier delas bilder på personer som uppges vara IS-terrorister som jagas i Sverige fast de i själva verket föreställer personer som redan sitter fängslade.

Annons

En annan bild som delats flitigt visar personer som firar en vinst i en cricketmatch, men de som sprider bilden hävdar att det är muslimer som firar terrordåden i Paris.

Det påstods också att ett migrantläger i Calais sattes i brand under fredagskvällen. En bild på det brinnande lägret har spridits men har visat sig vara över en vecka gammal och vara tagen vid en gasexplosion.

På nätet är spridningen snabb, och rädslan gör oss kanske mer okritiska än vanligt när vi delar. Ändå vill jag påstå att vi alla har ansvar för vad vi delar på nätet. Ofta är det enkelt att kolla upp om uppgifterna stämmer. Går de inte att bekräfta – avstå från att dela. Så enkelt är det faktiskt.

Det är naturligtvis av största vikt att seriösa medier är trovärdiga i sin rapportering. Oftast är ett bra sätt att ta reda på om ett rykte är sant eller inte, att gå till en mediesajt och se efter om de berättar om en specifik händelse. Om de inte gör det är det troligt att det inte stämmer. Och om det än så länge är ett obekräftat rykte brukar även seriösa medier nämna detta om de ändå rapporterar.

Dessutom ägnar sig medierna i allt högre grad åt att dementera rykten som sprids på nätet, varav Viralgranskaren är det tydligaste exemplet, och en bra sajt att besöka om man är osäker på sanningshalten i något som dyker upp i ens Facebook-flöde.

Ändå går det fel, även journalister gör misstag.

Förra veckan publicerade Sundsvalls Tidning, Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks allehanda en artikel som handlade om att det skulle finnas IS-sympatisörer på ett asylboende i länet. Trots kompletterande artiklar med kommentarer från Migrationsverket och Säpo har artikeln fått en hel del kritik i branschen. Det stämmer att intervjun med den asylsökande personer som anonymt berättar om rädsla för att det ska ha funnits tre IS-anhängare på samma förläggning lämnar mycket övrigt att önska. Vilken källkritisk person som helst skulle dra sig för att dela den vidare, och kritiken är i allra högsta grad berättigad.

Även till synes trovärdiga källor kan visa sig delta i propagandaspridning som inte nödvändigtvis stämmer med verkligheten, och källskyddet gör det ibland svårt för medier att öppet redovisa hur man kommit fram till de slutsatser som publiceras.

I fallet med den aktuella artikeln hävdar utgivaren Anders Ingvarsson att han är helt trygg med publiceringsunderlaget.

Verkligheten överträffar oftast dikten och det finns ingen anledning att späda på rädsla genom att sprida lösa rykten. Samtidigt finns såklart inte någon anledning att avstå från att berätta det man vet, även då sanningen svider. Men i situationer som den vi har nu, med ett uppenbart hot mot Europa, från IS, är det viktigare än någonsin att så långt det är möjligt redovisa hur man vet det man vet, att ha flera av varandra oberoende källor och att vara tydlig med att osäkra uppgifter är just osäkra.

Ryktesspridning på lösa grunder får andra än seriösa medier ägna sig åt, annars har de snart spelat ut sin roll.

Mer läsning

Annons