Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nalle och gåsen med guldäggen

/
  • Kapitalismen behöver bättre försvarare av kapitalister som Björn Wahlroos.

Björn Nalle Wahlroos är knappast känd på samma sätt som familjen Wallenberg. Men i egenskap av ordförande för Nordea är den finlandssvenske finansmannen en av de viktigaste personerna i det nordiska näringslivet.

Annons

Till skillnad från många andra näringslivsföreträdare är den tidigare professorn i nationalekonomi dessutom aktiv i samhällsdebatten i andra format än upprop på DN Debatt. I den nya boken De 10 sämsta ekonomiska idéerna – från Keynes till Piketty kritiserar han utifrån aktuella exempel och nationalekonomisk teori statliga ingripanden i ekonomin.

Boken är bitvis en sympatisk påminnelse om varför kapitalismen har visat sig vara det bästa systemet för att skapa ett växande välstånd. Men samtidigt blir det tydligt att den i dag utbredda oron över växande ekonomiska klyftor, för Wahlroos, är liktydig med att kritisera kapitalismen.

Det är ett förhållningssätt som sannolikt gör större skada än nytta, i varje fall om man på allvar vill försvara kapitalismen. För kapitalismen existerar i en social och politisk kontext.

Även om vi accepterar många av de ojämlikheter som kapitalismen ger upphov till, och korrekt ser dem som ett resultat av välståndsskapandet, är de flesta känsliga för stora ekonomiska klyftor. I ett samhälle som är blint för detta och i likhet med Wahlroos exempelvis ser människors löner som något som okomplicerat kan röra sig upp och ner på samma sätt som aktiekurser, kommer samhällsordningen förr eller senare att ifrågasättas. Kapitalismen kommer att upplevas som ett system som enbart gynnar ett fåtal.

Det var ur denna insikt de kapitalistiska välfärdsstaterna växte fram efter andra världskriget.

Det är ett perspektiv som fortsätter att vara relevant. Vetskapen om att vissa människors kreativitet och arbete skapar ett välstånd som kommer de flesta till del, och att det finns goda möjligheter för en själv och ens barn att genom utbildning och arbete skaffa sig en högre inkomst, är det som bär upp stödet för kapitalismen.

Att många upplever stigande ojämlikhet som ett problem handlar om att de senaste decenniernas tilltagande ekonomiska ojämlikhet tycks ha allt mindre med just arbete och entreprenörskap att göra. Astronomiska VD-löner, som inte går att förklara utifrån det värde en enskild direktör tillför, och skyhöga bonusar i Wahlroos egen, av statliga subventioner dopade, finanssektor, är långt ifrån det som upplevs som rättfärdiga inkomstskillnader.

Då räcker det inte att, som de flesta av kapitalismens mest aktiva försvarare, peka på hur fattigdomen i världen håller på att utrotas tack vare kapitalism och globalisering.

Statsvetaren Leif Lewin har beskrivit socialdemokratins förhållningssätt till kapitalismen i termer av: Varför slakta den gås som värper guldägg? Märkligt nog tycks många av kapitalismens mest hängivna anhängare ha glömt vad som krävs för att gåsen ska fortsätta att värpa.

Mer läsning

Annons