Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När blir grabben kvinnomisshandlare?

/

Om var tredje kvinna i världen har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av sin partner.

Annons

Om våldtäkter, kvinnlig omskärelse, trafficking och tvångsäktenskap fortfarande ligger på en oacceptabelt hög nivå finns det anledning att fundera – gör vi tillräckligt?

Svaret är otvetydigt nej. Varken FN i ett globalt perspektiv eller den svenska regeringen, rättsväsendet och de enskilda kommunerna lyckas, trots höga ambitioner och vällovliga intentioner, vända trenderna.

Frågan aktualiseras alltid den här tiden på året eftersom den 25 november instiftades som den internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor av FN:s generalförsamling redan 1999. Dagen ska fungera som en påminnelse om Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor. I resolutionen slog man fast att " våld mot kvinnor är ett hinder för jämställdhet i samhället i juridisk, social, politisk och ekonomisk mening". Rena självklarheter i ett upplyst samhälle. Så varför stannar det vid klokt formulerade resolutioner och tankeväckande ljusmanifestationer runt om i landet?

Vi har en utrikesminister, Margot Wallström (S), som torde vara expert i ämnet efter flera års arbete med just dessa frågor i FN. Med henne i regeringen borde Sverige kunna vara ett föregångsland i arbetet med att stävja mäns våld mot kvinnor. Att få ett rättsväsende som inte hela tiden upprör i obegripliga frianden av våldtäktsmän, att se till att utrikesfödda flickor skyddas från barnäktenskap och stympning och åtnjuter samma rättigheter som sina infödda kamrater.

Men också att vi får en samhällsdiskussion om vad våldet och maktutövningen mot flickor och kvinnor bottnar i. En ny undersökning visar att var femte kommun helt saknar förebyggande arbete mot våld i när relationer. Endast en handfull kommuner arbetar utifrån ett makt- och genusperspektiv (det sätt som både Världsbanken och WHO menar är mest effektivt). Frågan är lågprioriterad. Och som vanligt, det saknas resurser. Trots att det naturligtvis, om man ska vara krass, kostar ofantligt mycket mer i reda pengar för samhället i rättegångskostnader, fängelsevistelser och sjukvård av brottsoffer. Ibland kommer samtliga insatser försent och kvinnan eller flickan dör.

Om regeringen har föresatt sig att budgeten ska vara feministisk, så skulle ett genomtänkt arbete mot presumtiva våldsverkare kunna vara en mycket konkret och resultatinriktad åtgärd. För de som slår är till 90 procent män. Och först är de pojkar som går i skolan, påverkbara och mottagliga för vad som är manligt, hur de ska förhålla sig till flickor, till andra människor. Det våldpreventiva arbetet är underutvecklat och där finns enorma insatser att sjösätta.

Konflikter och humanitära kriser förvärrar alltid våldet mot kvinnor. Ständigt nås vi av ohyggliga vittnesmål om Islamiska statens användning av våldtäkt som vapen eller det ofattbara våld som används mot Kongos kvinnor och som enligt en rent djävulsk plan har sin orsak i mineralhandeln. Och man kan förledas att tro att den här kvinnosynen är förbehållen tredje världen eller länder invecklade i "religionskrig".

Men då räcker det med att läsa Dagens Nyheter på måndagen som berättar om amerikanske Julien Blanc som har kastats ut ur Australien och stoppats från att inresa till Storbritannien, för att tas ur den villfarelsen. Han håller raggningskurser om hur man får kvinnor i säng och uttrycker sig på följande sätt på Twitter och Youtube: "Jag ska lära dig att krossa hennes brist på samtycke", "betala mig och våldta dem alla" och "det är lättare att behandla henne som skit om du objektifierar henne först".

Inom kort ska hans sexistiska ”raggningskurs” till Sverige. Om han släpps in.

Mer läsning

Annons