Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Näringsminister som bör bekänna färg

/
  • Mikael Damberg (S) är Sveriges nye näringsminister.

Sveriges nye näringsminister heter Mikael Damberg, han har sedan 2012 varit gruppledare för Socialdemokraterna och har suttit i riksdagen sedan 2002. Ett uppdrag han fick i skarv med rollen som SSU-ordförande, som han var mellan 1999-2003. Damberg är med andra ord vad man ibland lite elakt kallar för en broiler; han är född och uppvuxen i partiet och har aldrig haft någon karriär utanför partipolitiken. Något som han i och för sig har gemensamt med förra näringsministern Annie Lööf.

Annons

Dambergs interna position i partiet är god. Han har haft flera tunga uppdrag och vid en läsning av Daniel Suhonens senaste snaskiga bok om det interna spelet i samband med Håkan Juholts uppgång och fall står Damberg ut som någon med mycket makt internt. Till vissas missnöje, han framställs som en högersosse, vilket inte gillas av vänsterdelen. För en marknadsvänlig liberal betraktas det dock mer som en styrka.

Näringsministerposten har kommit att bli något av en maktroll med symbolisk tyngd snarare än en teknokratisk post där man värderar erfarenhet och sakkunskap. Det förklarar varför vi nu har en andra näringslivsminister som själv aldrig drivit eget företag eller suttit i en ledningsroll för ett större börsnoterat svenskt bolag, något man annars kunde tycka vore en bra erfarenhet för den som ska ha politisk makt över Sveriges näringsliv.

Damberg har tydligt positionerat sig inför den här rollen. Han var finalist i organisationen Företagarnas utnämning om årets mest företagsvänliga i riksdagen, han gör många arbetsplatsbesök och profilerar sig i debatten. Ett välkommet engagemang, förvisso, men bland de frågor han har pratat om historiskt saknas några viktiga delar. De frågor Damberg drivit är bland annat faktureringstider, sjuklöneansvar och statligt stöd som riskkapital och exportstöd.

För en del mindre bolag är det definitivt viktiga frågor, men det som saknas är det större perspektivet kring vad svenskt näringsliv ska vara. Tror Damberg att det är politiken eller marknaden som sätter de bästa förutsättningarna? Statligt riskkapital är exempelvis något som hittills inte har bevisats ha några effekter alls för svenska företag, till skillnad från konkurrensstärkande åtgärder som skattesänkningar och uppluckrad arbetsrätt.

Mikael Damberg behöver fortfarande bekänna färg i frågan. Vad tror han på egentligen? Är politiskt inflytande över näringslivet mer av ondo eller av godo? Sveriges välstånd bygger på konkurrenskraftiga bolag som får en möjlighet att verka på en fri marknad under stabila förhållanden, inte på satsningar på statligt riskkapital och åka-runt-och-skaka-handturnéer.

Mer läsning

Annons